Sorg...

Är uppe sent. Kan inte sova.
Har länge befunnit mig i valet och kvalet om, huruvida jag ska eller inte ska hälsa på en nära vän som är sjuk .Jag har varit förkyld och hostig själv och ville ju inte smitta henne Jag har fått höra att hon inte är sig lik, att hon inte längre talar eller känner igen.
Något underligt hände när jag hade träffat henne, jag var så fylld av sorg, att jag blev oförmögen att fälla en enda tår, det värker inanför ögonen och i mitt bröst, men hur jag än gör, förmår jag inte att gråta.
En enda förlösande tår, kanske är det allt som behövs?
Men i rädsla för att jag aldrig ska kunna sluta gråta, sitter jag nu här och kan inte annat.

"Jag vill skrika, sparka och slåss..."

Min sorg är fullständig, djup och oförmögen att ge sig till känna genom gråt. På ett sätt känns det som om jag brister inifrån....

Stor varm kram till de drabbade, S

Bild:http://images.google.se/imgres?imgurl=http://i227.photobucket.com/albums/dd243/DEVILS13CHILD/anime.jpg&imgrefurl=http://www.quizilla.com/stories/5712055/birth-of-a-devil-rise-of-a-dog-1-sesshomaru&h=719&w=500&sz=51&hl=sv&start=3&um=1&tbnid=WShzC1AHfkEFZM:&tbnh=140&tbnw=97&prev=/images%3Fq%3Dwounded%2Banime%26um%3D1%26hl%3Dsv%26rlz%3D1T4ADBR_svSE241SE241