tid är pengar..pengar är tid...eller?

Mycket nu.. många tankar i mitt stackars redan överbelastade huvud...

Många borden och ännu fler måsten, är jag rädd...

Borde läsa arbetsförmedlingens sidor mer ingående, syftet är ju att ha ett arbete att gå till när jag tar examen.. eller??!! Vad är det som håller mig tillbaka? Det kan inte bara bero på att jag redan vet var jag vill arbeta... eller?? Och förresten kan jag omöjligt vänta in min favoritskola och i processen försaka alla andra erbjudanden som jag får längs med vägen!
Magister D, har full koll i alla fall... vilket ju absolut får mitt redan krassliga samvete att må extra dåligt... ahh jag veet!
Förskolelärare skriker de efter därute, och han är dessutom man... men jag borde verkligen ta mig i kragen.... sist jag var ute och kollade hittade jag .. EN annons som kändes rätt... en enda!! Bah! Urtypiskt mig.. kanske är jag alltför kräsen... jag vet inte ...?

Ahh, var på banken igår... tog ut en summa pengar, som jag egentligen hade tänkt överraska familjen med en resa tillbaka till Paris med... konstig meningsbyggnad...
Men icke! Ödet ville annat det är klart!! Just my Luck ehhh!!

Vår kära följeslagare sedan 19!!! år har nu plockat ner skylten för gott, han var sjuk in i det sista, stackarn... undrar om man kan applicera hundår på en tvättmaskin... kanske beror på hur mycket man sliter på stackarn...

Ja, vi har i alla fall varit ute och scoutat.. rejält! Flera veckor och dagar har förflutit sedan den mörka söndagen då döden inträffade....
Vi är helt på det klara med att detta är superdupersanslöst priofaktor 70000.0000 minst!
Därför ska vi åka ikväll och fixa till det, så att allt blir bra igen....
Men fortfarande...
Se mina händer .. i ena handen en resa till Paris, om hösten......mmmm! ;)
I den andra handen .. en sprojtans ny ... dyr .. tvättmaskin!

Jag känner mig lite som Magnum när han bara lät huvudet och överkroppen falla ner mot underkroppen i ett uppgivet ... ahh jag veet!

Buisness before pleasures... as always!

Men med 3 vilda barn plus aktiviteter, varav en tonåring.. är det en omöjlig ekvation.... jag vet så väl att vi behöver den där tvättmaskinen..
Men tänk Paris........
Nah, vi har ju faktiskt hela livet på oss.....

Imorgon startar en ny kurs, nya utmaningar, och därtill en fika med min ena lillasyster! DET ska bli UNDERBART!!


Kram!
Sara ;)

Ps. Attan vad kallt det har blivit! Dags för en ny jacka... Lhs munkisen är alltför kall....Ds


Bild; http://media.photobucket.com/image/anime%20autumn/swordianw/winglica/1a.jpg

Blöta kinder...

Glädje, stor, djup och ofattbar glädje...

I dagens brevskörd, fann jag ett handskrivet kuvert.. bara det är en ynnest i sig, i dessa dagar då e-mail, ute i cyberrymden äger den arena som tidigare för posten var så självklar....

Jag kan längta efter ett äkta, riktigt handskrivet brev.... kanske är jag gammal, kanske har jag bara en tanke om att det lixom ligger mer tanke och mer känsla bakom ett " riktigt" kort eller brev...
Nåväl, med sagda brev i handen gick jag så ut i köket för att öppna det, jag kände igen avsändarens handstil väl, men gjorde ändå inte kopplingen....

För när jag öppnar kuvertet, blir det som en chock, en glädjechock.. tur att jag var ensam hemma för ett tjut och ett skrik yttras sedan är det försent, försent att överhuvudtaget hindra tårar, hindra hulkanden och den ofattbara glädje som jag fylldes med.

Det finns tillfällen i livet, då jag blir osäker... kan det vara så?? Kan det kanske, kanske finnas en vithårig gammal gubbe med yvigt långt skägg däruppe ändå??
Kan det vara så, att jag haft fel hela tiden??

Vid två (2) tillfällen i livet, har jag känt känslan av total gudomlighet, så fullständigt vettlöst och uppfyllande på ett sätt jag knappt kan förklara

Vid båda tillfällena har det varit så att någon när och oerhört kär, har vänt tillbaka, att de inte blev bortrövade av det onda, att de fick stanna hos oss....

Varför?? Jag ställer mig frågan, om och om igen.. varför, eller kanske hur?? kunde vi ha sådan tur?? Inte en gång, utan två gånger.....

Var det då en högre makt? Var det kanske bara så att er tid inte var inne? Kanske var det bara ren och pur flax??

Men nu tillbaka till kortet, det har varit en lång, lång resa. När det stod klart för mig vad som hänt med mig personligen, att jag förmodligen aldrig skulle bli den person som jag var innan, insåg jag en del av hur oerhört detta måste vara för de närmaste....

Att fullständigt förstå, är en omöjljighet! Men en liten pyttedel av mig tror att jag förstod till viss del, jag har ju faktiskt varit där... på sätt och vis, men ändå inte. Alla dessa tillfällen är unika var och ett på sitt vis..

I kortet tackas vi för uppvaktningen på din studentdag, bilden av dig är så perfekt! Ditt ansikte är upplyst av den lycka som sprudlar i dig, dina ögon glittrar igen, och det är då det går sönder inuti mig.

Tanken, den tanke som förföljt mig alltsedan jag fick beskedet, den tanke som jag aldrig tillät mig att tänka fullt ut, tänk om.... du aldrig klarat dig.....

Stressen, pressen och rädslan, den sorten som går på djupet, och sedan lämnar ett hål efter sig, den lossade lite.... den blev lite mindre.. lite mer nåbar... den försatte mig i ett tillstånd där jag visste att jag förmodligen skulle komma ut på andra sidan.. hel igen.

Jag kommer alltid att oroa mig, det är den sortens faster jag är.. men den där hemska oron, kanske jag kan släppa lite nu..

Jag älskar dig så otroligt mycket, jag önskar dig allt gott och mycket mer!

Miljoner kramar !!

Faster Sara ;)


Bild: http://media.animegalleries.net/albums/userpics/50425/AutumnMelody.jpg

Längesedan sista blogginlägget...

-Ja jag ska skärpa till mig, okay....

Kramar!

Sara ;)

Bild; http://misstechie.files.wordpress.com/2009/02/anime-computer-girl.jpg