- Dagens sommarpratare... den 6e juli 2008, Peter Le Marc.....Jag fick ett mobilsamtal vid 13- tiden idag, där en god vän berättade att dagens sommarpratare är PLM ... outsägliga LYCKA.... vad jag har väntat på detta!
I sanningens namn är väl jag inte en av de som lyssnar på Sommarpratare hela sommaren, men vem kan säga nej till flera timmar Peter Le Marc?
-Inte jag, det är ett som är helt säkert!Det finns händelser, möten som sätter spår i resten av ditt liv..dramatiskt- och mycket sant.
Peter Le Marc tillhör absolut kategorin, händelser jag minns med glädje...
När jag var sisådär 16 eller 17 år var min egen personliga tunnel helt utan något ljusflöde. Jag befann mig i ett icke-tillstånd där jag ärligt sket fullständigt i, om jag vaknade morgonen därpå. Någonstans på vägen hade jag helt förlorat det viktigaste av allt, lusten att vilja leva. Jag minns inte när hur eller i vilket skede, men jag vet att den dagen jag hörde min första PLM låt var jag såld, helt och fullständigt såld.
Jag har tidigare berättat om vilken stor del av mitt liv musiken har fått spela, och tur är väl det. Alla människor finner nya vägar och annorlunda möjligheter genom så olika saker. Jag fann min väg ganska snabbt, genom musiken.
Peter Le Marc har och har alltid haft en fantastisk förmåga att sätta ord på just mina tankar och mina funderingar, det i sig har naturligtvis gjort att jag funnit som en katalysator för mitt kännande och mitt tyckande.... jag fann en möjlighet att bearbeta det tunga och det hemska, det jobbiga och det svarta.
Idag är situationen helt annorlunda, jag bär på en lycka, en stor, stor lycka som jag knappt kan beskriva med ord. Men det är ett helt annat blogg inlägg....
få är dock de tillfällen då jag faktiskt har hört honom på konsert eller ens hört honom prata på det vis han gjorde idag. Jag har faktiskt vid närmare eftertanke "bara" sett honom live en gång , antingen 1987 eller 1988, på Göta Lejon i Stockholm.
Euforin var fullständig. Jag bestämde på plats att aldrig missa en konsert i hela mitt liv med honom , fast ödet ville något helt annat...
Jag vill ta detta tillfälle till att Tacka, först min vän för att han ringde och påminde om radioprogrammet, sedan naturligtvis Peter själv för att han alltid, alltid får mig att se saker ur ett annat perspektiv, ett bra perspektiv.
Och naturligtvis, tusen tack för att
Du aldrig lade av när det var så tungt, snacka om indirekt budskap!
Jag gav inte heller upp, fast det var så tungt, och se!
Jag har kommit så långt, och längre ska jag. Det är som min vikarierande fritidsfröken en gång sade; Alla människor har ett syfte, det gäller bara att finna vilket som är ditt eget!
Stor kram ;)
Ps
Jag kan härmed stolt deklarera Jag är Lemarxist!Bild:
http://www.lemarc.se/gfx/foto/peter97.jpg
