I söndags gjorde jag något..ska vi säga ..annorlunda...
Jag svalde hårt, svalde samma gamla dumma stolthet som från början till stor del försatte mig i en slags knipa.
Det finns vänner, och det finns vänner.
Vänner som konmmer in ditt liv, då ingen någonsin egentligen borde kunnat. Jag var stängd, helt stängd mot yttre påverkan. Den där dagen.
Ändå, fann jag en av mina allra bästa vänner just den dagen, det är jag helt övertygad om. Mycket har hänt, mycket vatten har runnit under broarna, vi har båda förändrats. Någonstans på vägen gick det inte längre.
Vi bröt kontakten, pratade inte med varandra på åratal. Det var tomt. Och självförvållat.
Men så i söndags tyckte jag att det fick vara nog, med dumheter... eller... jag bara kände att det var väl värt ett försök. Ett försök till.
att skynda långsamt, att återfinna den vänskap som en gång fanns, det är min tanke.
Kanske går det, kanske går det inte, det kan nog ingen av oss säga i nuläget. Jag kan bara säga att jag kände mig lättad efteråt. Mitt leénde blev mer innerligt, min inre tomhet var inte lika tom som tidigare.....
Kanske, kanske.....kan vi ....
Kram! Sara ;)
Ps. Madonna för att... bara för att .. det är förmodligen min favve ..enjoy! ds.
- Ganska okay va??
- Att säga att jag längtar till sommaren, och att segla Rebecca igen är en klar underdrift!
