COLDPLAY -VIVA LA VIDA

COLDPLAY..COLDPLAY ..COLPLAAAYY!!

Magnifikt, enastående, magiskt... superlativen haglar då jag försöker förklara vad jag var med om igår kväll...

I ett utsålt Globen blev jag så fullständigt förförd som man kan bli under en konsert, det tar emot att erkänna ,men detta var inte ens i närheten av Duran Duran 2005.
Mina känslor den gången var mer som kärlek, kärlek och oändlig värme inför mina barndomshjältar, men gårdagens konsert tog mig till höjder jag aldrig anat att jag kunde nå - musikmässigt!
Detta var så fulländat som en konsert överhuvudtaget kan bli, jag inser att detta blir oerhört svårt att återberätta, tanken att överhuvudtaget komma i närheten av min upplevelse, kan bli svår, men jag är villig att försöka;
Det startade med en genomskinlig ridå där vi till en början endast kunde se silhuetter av bandet.. de kör Violet Hill som startskott, jag blev fullständigt överrumplad av denna musikaliska sensation. De gav allt från första sekund, och lite till. Andra låten var Clocks, när bandet brassar av den lasershow som senare ska bli deras signum är jag mållös och i tårar. Jag gråter, tårar flödar ner för mina kinder och jag inser att mitt favoritband genom tiderna inte ens var i närheten av detta! ( Duran Duran )
Min / vår Coldplaykväll är egentligen en kväll , där jag blir så förförd som jag tror att jag någonsin kommer att bli. När Chris Martin sitter vid sitt piano och spelar som en gud, vet jag att jag i ett skede jämförde honom med Mozart....
Jag kan bara inte avsluta denna tillbakablick utan att berätta om det som kanske var det underligaste... Chris Martin tog med sig hela bandet på en språngmarch genom hela publikhavet upp på läktaren och bak i bakersta raden... hans egen kommentar var att man kan inte åka ända till Stockholm utan att möta killen på bakersta raden...vem?? gör sånt?? Chris Martin , tydligen!

Nackhåren reser sig vid blotta minnet av hur mycket de var villiga att ge oss, konfettiregnet mot slutet var som ett kvitto på att detta var något enastående som sällan , mycket sällan sker....


Själv längtar jag nu efter nästa konserttillfälle, då Coldplay står på Globens scen igen...

- I´ll be there - for sure!!

Stor kram ;)

Bild: Tidningen Sthlm City i morse.

11 september 2003...

5 år av saknad, ingen kan någonsin ta din plats, ingen kan någonsin vara du....

Vila i frid.

Kram