Innan jag hann fylla tjugo ( 20) blev jag anställd av ABAB , Allmänna Bevaknings AB. ...
Mycket har hänt sedan den där dagen i oktober 1990, då jag sådär lite lagom nervös anlände till ABABs dåvarande huvudkontor på Tegeluddsvägen.
Jag var vid det läget dessutom den enda kvinnan som just vid det tillfället gick den utbildning som de själva höll i....
Jag har arbetat ca 17 år, i och för sig inte bara på ABAB / Partena/ Falck/ G4s, men 17 år där de flesta av mina år har varit på just ABAB, eller det namn som företaget just vid det tillfället har haft.
Det var från början lite som ett tillfälligt arbete, men det blev så mycket mer...
det blev.. ett arbete, där jag kommit i kontakt med så många underbara människor, såväl kollegor som andra...
Säkerhet blev ganska snart lika viktigt för mig som att andas, jag var ung och allt jag lärde mig på de utbildningar jag gick, gick rakt in i själen på mig ..och stannade där.
- att mina arbetsskador är säkerhetsrelaterade.. ahh, det kan ni nog läsa mellan raderna..*ler**
Men tillbaka till mina kollegor, de människor som kommit och gått under 17 år.... om de bara visste hur mycket de betytt för mig!
När jag , precis som alla andra ( antar jag) haft dåliga dagar då jag tänkt att jag kanske borde göra något annat istället, har mina kollegor varit de som till syvende och sist, har gjort att jag har valt att stanna kvar.
Den sammanhållning som vi haft på de olika arbetsplatserna, är ... jag finner knappt ord!
-Det är som att tillhöra en familj, utanför familjen...
Jag brukar säga att jag gjort allt utom tunnelbanan, hundföraretjänst och värdetransport.
17 år är lång tid, men jag skulle inte för någonting i världen byta dem mot något annat, aldrig, aldrig.....
De har gett mig så oerhört mycket, jag har mina 17 år att tacka för mycket, att jag alltid är i tid, att jag alltid är noggrann i allt jag gör, att jag alltid hur jag än försöker att inte göra det, ser allting ur ett säkerhetsperspektiv( det är inte bara av ondo! )
- ahh det finns säkert fler, men kontentan är att jag nog inte varit densamma om jag inte blivit vakt så tidigt.
Så när jag tidigare här i bloggen skrev om att krypa till korset, så var det självklart så det kändes, men efter dagens strapatser känner jag att jag kanske var lite för hård...
Bara att komma tillbaka, och att bli emottagen som en i gänget, trots att det faktiskt gått 4 år... var någonstans skulle det hända?? Jag tror inte det är så himlars vanligt......
Kontentan är i alla fall att jag idag gick ( eller kröp ) tillbaka... ? Men jag fick så mycket mer än jag väntat mig... jag fick därtill ett xtraarbete...
Jag vill här passa på att tacka P.J & J.H för att de inte tvekade....tss! ;)
Jag vet vad jaghar valt för framtid, och vart jag är på väg, men det gör inte att jag kommer att glömma var jag kommer ifrån.
Så innan du och dina vänner klagar på en vakt, tänk på att jag en gång för länge sedan var ..
-ahh just det en vakt!
Bild: http://d.yimg.com/kq/groups/19771324/homepage/name/homepage.jpg
Kramar till alla!
Sara ;)
