Semester 2010..

Solen lös med sin frånvaro.. större delen av semestern......

Till en början var detta ett hårt faktum, att var vi än vände oss möttes vi av regn åska stormar och annat....

Men så hände något, för i backspegeln när jag tittade i den, insåg jag att det var en mycket bra semester - vädret till trots..

Vi startade med 2 veckor på västkusten, vi möttes givetvis med ... ja ni gissade rätt! Åska regn och en tromb... sedan hade vi sammanlagt EN dag med sol - på TVÅ veckor... detta samtidigt som Stockholm hade värsta sommarvärmen.... hmmmm ! Men från den positiva sidan sett så inträffade denna soldag då min kusin och hennes familj kom och hälsade på, såå inte så illa i alla fall!

Vi kom hem efter 2 sköna och (ganska ) avkopplande veckor, jag badade med killarna varje dag utom en, och då var det riktigt kallt!

Vecka tre tog vi det... piano... på alla sätt som finns...

Skönt att bara ... finnas och göra det som faller oss in....På lördagen var det sedvanlig syskonträff, denna gång i V-h. Jag saknade min älskade lillebror,och även värdparets son, som inte kunde närvara, men det är sånt som händer......

Ca en vecka senare åkte vi till Vingåker för att fira en älskad svåger / farbror , detta var precis som vanligt, helt gudomligt! Underbara människor, fantastiska släktingar som jag älskar högre än ord kan återge....

På söndagen åkte vi så tidigt på morgonen till Stora Skuggan vid -----Stockholms Universitet, detta med ett enda i vårt sikte, att återse vårt älskade Iron Maiden, detta gjordes även det i sämst tänkbara väder....men...

På det hela taget blev semestern, helt underbar oavsett vilket väder som rådde....

Kramar till alla!

Sara ;)

Sonisphere Festival Stockholm 7e Augusti 2010

Vi börjar i slutet, med den leråker som vi befann oss i....

En 11 timmars lååång väntan på världens bästa hårdrocksband...

Dave Murray gör sin grej, och jag svär att det var så nackhåren reste sig.....

Alice Cooper hade humor, och var nog bäst bland " de andra" i mitt tycke...

Det har sagts tidigare, det finns konserter och det finns konserter......

Jag har "på äldre dar" lärt mig att det inte finns något att frukta, inte ens när det gäller hårdrocksfestival i 14 timmar. Det var en ack så lång transportsträcka, där min iver att återse Iron Maiden hann falna lite, ett par gånger i det Gräsliga vädret......

Det var inte direkt som om vädergudarna log emot oss... vi var och blev gång på gång dränkta, såå du trodde du var på väg åter ??? Nähä, trodde inte det va!

Jag i mitt stora tjocka hår kan lätt räkna de tillfällen då det varit genomblött av regn, på ena handens fingrar... ( det händer inte... ) Blev genomvåt rakt igenomdetta och därtill alla kläder inklusive den regnjacka som har varit min trogne följeslagare i minst 20 år.... kanske är det dags att skaffa en ny?? ;)

Nåväl, allt det hemska har ett Ljuvt slut!

Så också denna kväll, när Iron Maiden spelade " Bloodbrothers" och tillägnade denna till alla oss fans och till den framlidne Ronnie James Dio, då brast det för mig. Lite fånigt kanske, men som vanligt var jag i stunden gripen av den magi som dessa herrar skapar - bara för oss!

När sedan bandet river av "Fear of the dark" som är min personliga favorit, var jag dödstrött, genomblöt och på gränsen till ett mentalt sammanbrott.. där och då var det som bortblåst, värmen kom åter, jag dansade och sjöng och önskade att det aldrig skulle ta slut!

Men , men... när sista låten var till ände, kastade Nicko McBrain sina trumpinnar ut i publiken, och då visste jag att det var över... lika snabbt som det startade.....

I lervälling upp till vaderna vadade vi så hemåt, i en regnstorm som ackompanierades av blixtrar och dunder uppifrån... regnet regnade så hårt att jag inte längre såg var jag satte ned fötterna framför mig...

Men detta till trots...

Jag längtar till Iron Maiden spelar i Stockholm igen!!

Det blir som ett begär, en positiv känsla jag inte kan leva utan, de ger och ger och... ger ännu mer!!

Jag älskar varenda sekund av det , det var väl värt den väntan och den begynnande förkylning som jag visste att jag skulle få!

Kramar till alla, och om jag ska ge er ett enda gott råd idag, dagen efter det stora...

Varesig du tycker att hpårdrock är en bra musikgenre eller inte, se Iron Maiden Live ... sedan kanm vi talas vid igen!!

Kraaaaam!!!

Sara ;)

SYSKONTRÄFF 2010

Jag har tidigare berättat, skrivit och fint och försiktigt förklarat....

Allt utan att egentligen säga allt, utan att någonsin säga för mycket, utan att nämna namn.... kanske är det då dags att ta bladet från min mun, kanske är det dags föpr en skål sanning?? Jag har ett problem, bara...jag tycker inte att det är rätt att lämna ut någon utan att denne har eller får en möjlighet att säga sitt.

Jag skulle inte tycka om att bli behandlad på så vis, varför då behandla andra så??

Nej, jag ska istället försöka förklara något helt annat, ett fenomen som jag har tagit del av i , kort paus, 27 år!! Detta mirakel, detta fantastiska, detta underbara.....

Är makens sida av släkten. Jag älskar dem allihopa, som om de vore mina egna. Fast alltid när jag säger de orden kommer jag på att.. att ... det är just vad de är, det är delvis därför detta är så magiskt.

För varje år, under semestermånaderna, tar en syster tag i oss allihopa och bjuder in oss till en värme jag inte ens hade sett på vykort innan jag träffade dem. Hur kan det bara fungera? Hur kan det vara så? Jag vet att jag har den bästa släkten i hela världen, jag kan ringa vem som helst av dem och jag vet att de finns där. Nej, nu menar jag på allvar! Det finns ingenting de inte skulle göra för mig och min familj, precis som det inte heller finns något som jag och min familj, inte skulle göra för någon av dem....

Det är som ett skyddsnät, som en familj där alla alltid finns för varandra, där alla räknas och där alla har en given plats, barn likväl som vuxna.

Jag som inte är precis bortskämd med dessa ting kanske ser det ur ett annat ljus, men..... fortfarande... värmen, lyckan, glädjen, omtanken.......

Jag älskar Er allihopa, precis varenda en av er!!! Ni gör tillsammans hela skillnaden, jag är så lyckligt lottad som fått lära känna er!!!

Kramar till alla- precis alla!!

Sara ;)