Vi börjar i slutet, med den leråker som vi befann oss i....
En 11 timmars lååång väntan på världens bästa hårdrocksband...
Dave Murray gör sin grej, och jag svär att det var så nackhåren reste sig.....
Alice Cooper hade humor, och var nog bäst bland " de andra" i mitt tycke...
Det har sagts tidigare, det finns konserter och det finns konserter......
Jag har "på äldre dar" lärt mig att det inte finns något att frukta, inte ens när det gäller hårdrocksfestival i 14 timmar. Det var en ack så lång transportsträcka, där min iver att återse Iron Maiden hann falna lite, ett par gånger i det Gräsliga vädret......
Det var inte direkt som om vädergudarna log emot oss... vi var och blev gång på gång dränkta, såå du trodde du var på väg åter ??? Nähä, trodde inte det va!
Jag i mitt stora tjocka hår kan lätt räkna de tillfällen då det varit genomblött av regn, på ena handens fingrar... ( det händer inte... ) Blev genomvåt rakt igenomdetta och därtill alla kläder inklusive den regnjacka som har varit min trogne följeslagare i minst 20 år.... kanske är det dags att skaffa en ny?? ;)
Nåväl, allt det hemska har ett Ljuvt slut!
Så också denna kväll, när Iron Maiden spelade " Bloodbrothers" och tillägnade denna till alla oss fans och till den framlidne Ronnie James Dio, då brast det för mig. Lite fånigt kanske, men som vanligt var jag i stunden gripen av den magi som dessa herrar skapar - bara för oss!
När sedan bandet river av "Fear of the dark" som är min personliga favorit, var jag dödstrött, genomblöt och på gränsen till ett mentalt sammanbrott.. där och då var det som bortblåst, värmen kom åter, jag dansade och sjöng och önskade att det aldrig skulle ta slut!
Men , men... när sista låten var till ände, kastade Nicko McBrain sina trumpinnar ut i publiken, och då visste jag att det var över... lika snabbt som det startade.....
I lervälling upp till vaderna vadade vi så hemåt, i en regnstorm som ackompanierades av blixtrar och dunder uppifrån... regnet regnade så hårt att jag inte längre såg var jag satte ned fötterna framför mig...
Men detta till trots...
Jag längtar till Iron Maiden spelar i Stockholm igen!!
Det blir som ett begär, en positiv känsla jag inte kan leva utan, de ger och ger och... ger ännu mer!!
Jag älskar varenda sekund av det , det var väl värt den väntan och den begynnande förkylning som jag visste att jag skulle få!
Kramar till alla, och om jag ska ge er ett enda gott råd idag, dagen efter det stora...
Varesig du tycker att hpårdrock är en bra musikgenre eller inte, se Iron Maiden Live ... sedan kanm vi talas vid igen!!
Kraaaaam!!!
Sara ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar