Usch & Fy för den lede!!!
Att en enda salstenta kan ha en sådan jinx kunde man väl knappast tro.... Men skam den som ger sig!
Först var jag på Frescati, för jag var övertygad om att det var där vi hade kursen, suck! Antagligen kopplade mitt stackars huvud ihop SU med detta pga bara en enda sak.... Kollénskan.... nåväl, med en hel massa jävlar anamma och med en iver som få har skådat begav jag mig till mitt älskade Lhs. Jag var där i god tid, ingen stress, ingen ångest, inga kalla fötter... nästan.. det var ganska kallt ute... hihihi...
Jag närmade mig C huset, med Come undone i öronen äntrade jag den välbekanta tegelbyggnaden som en gång för länge länge sedan hade en helt annan funktion. Det var här lektorerna och prefekterna hade sina tjänsterum, det var då och nu är nu. Kanske var det detta som gav mig styrka, att se det fruktade tegelhuset, det enda i sitt slag, fyllt av hemska minnen, idag bara ett minne av en svunnen tid, en tid då jag inte kunde bestämma över mitt liv, en tid som jag kämpat så hårt för att fly, en tid som idag har gett mig en inre styrka som få har skådat.
När så tiden var inne gick jag upp till C411, det fruktade rummet....
Nah, jag kände mig inte ens liiiite rädd eller ängslig, jag SKA klara detta!! det var min tanke,om det så hade varit det sista jag gjorde innan jag dog....
Jag gick in slogs med monstret, och jag måste säga att när jag sedan kom ut kändes det som jag äntligen, äntligen hade segrat!!!
Kramar till alla!!
Sara ;)
Bild: http://www2.skolor.pedc.se/apelgard/BS00813_.jpg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar