Efter ett långt samtal med min ena lillasyster i telefonen..
Insåg jag ganska snabbt att jag bara måste gå och "blogga av mig " lite... Ibland funderar jag allvarligt på var jag hade varit utan ditt enorma stöd...
Vad hade jag gjort om du inte fanns där - alltid??
Du backar upp, du hittar svar på de svåraste frågorna, livet kan ställa, Du tänder hoppet, när jag egentligen borde kastat in handduken för längesedan, Du förser mig med de verktyg som jag kan tänkas behöva för att klara av även det tyngsta arbetet, det slit jag har med min egen självbild.
Du och jag, vi träffas alltför sällan, men livet är så ibland.. men samtidigt, jag skulle aldrig tvivla inte för en endaste sekund. Jag vet så väl, när allt faller, när allt bara blir mörkt, då står du stark och redo, med tändstickor och en varm kärlek och vänskap som jag inte fattar hur jag klarade mig utan i 32 hela år!
Ahh långt inlägg med tunga och djupa ord, men det jag absolut bara måste säga, det jag vill få fram är ändå detta ; TACK!! FÖR ATT DU FINNS!!
- Älskar dig syrran!
Kram !
Storasyster ;)
Bild: http://3.bp.blogspot.com/_r4pFTTDyUj0/Sb31aEl_N8I/AAAAAAAADO8/IEvQGFgvOmU/s320/Tack+f%C3%B6r+att+du+finns.JPG
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar