Angående Herr Gårman / Här går man...

Jag och en av mina bästa vänner ( läs Ellizbelliz) satt och fnulade härom kvällen........
Om genus, herr går man kontra Herr Gårman´s vara eller icke vara, det jag inte riktigt förstår är dessa stridsfeminister som med liv och lust går in för att finna skruv och mutternivå på redan fungerande ord och betydelser..... -Vad menas - egentligen..??

Det är ju inte utan att man ( jag ) börjar fundera på om de har för lite att göra i sina liv, hur finner de tid till att föraktfullt dissekera hela manssläktet och även det som gud förbjude har just ordet "man" som antingen prefix eller suffix....
- Herre min je, ett sådant bestyr!

Jag har ett otal gånger fått frågan om jag själv då ändå inte är feminist?
- Nae, brukar jag svara ..men jag är helt klart för rättvisa för båda könen....
Jag har ju ett stort jätteproblem som jag ser det...jag älskar nämligen män.
- Huvva, ett sådant elände, kan man vara feminist och samtidigt ..älska dessa...män?

Jag vet inte vad det kan bero på att vissa människor blir stridsfeminister eller vanliga feminister, men min ödmjuka mening brukar vara att jag tror att de någonstans på vägen har träffat en riktig GRIS. Och sedan har denne gris, vi kallar honom Herr Gris fått stå som modell för alla de andra stackarna därute...ja, alltså de som "sköter" sig och inte är Grisiga.
Etter värre blir det ju naturligtvis om sagda kvinna, hinner med flera grisar i sitt liv, då måste hon ju vid någon tidpunkt bli mer eller mindre bombsäker på att "alla män faktiskt är grisar". Jag hävdar att långt ifrån alla män är grisar, det är min sanning som får stå för mig.

Mest synd tycker jag ändå om de kvinnor, som är villiga att kliva över (manliga) lik och dessutom trycka ner dessa, för att själva hävda sig. Det är ju för tusan inte mer synd om oss (kvinnor) än vad vi tillåter!
Jag har arbetat med män i hela mitt liv, och inte en endaste dag har jag haft "problem" med detta, tvärtom, jag skulle inte byta bort dessa år för någonting. Det som dessa manliga kolleger gav mig var fullständig respekt för min person, och min integritet, de skulle aldrig drömma om att "trampa" på mig, det kan jag försäkra.

Det kanske, kanske är så enkelt? Vi blir inte större offer än vad vi gör oss? Jag önskar att jag hade svaret på frågan, men det har jag inte. Men undrar det gör jag, funderar också för den delen....

Vår diskussion slutade efter mycket om och men med att vi faktiskt kom fram till en godtagbar lösning:
Okay, så här ...
I stället för Herr Gårman, som ju helt uppenbart har på tok för många maskulina drag,


valde vi : Neutrum spatserar , ja jag vet ! är det inte brilliant så säg??!
Utan några som helst drag från varesig det ena eller det andra...
Fantastisk känsla, när man är så kreativ att man inte bara biter tillbaka, utan man hugger med vidöppen käft....här, hugg tag i detta får ni se!

Fast mig kan det kvitta lika, för mig har skylten alltid haft namnet Herr Gårman... men jag har ju också alltid älskat och respekterat män....samt ett högst avslutat kapitel.

Tack för ordet & god kväll!
Kram ;)