onsdag, maj 19, 2010

Fortfarande varm i hjärtat...


Egentligen är det väldigt enkelt....

Du har valt att finnas i mitt liv, och du har också valt att stanna där. 'Det gör mig varm i hjärtat, att se så mycket glädje bubbla ur en annan människa, glittra ur ögonen... och det bara för att du såg.... mig!

- Var har du varit?? I alla år då jag inte ens visste att du fanns....

det spelar ingen roll längre, nu bär jag dig med mig, försiktigt, försiktigt, så rädd för att snubbla, så rädd att tappa, allt går i kras alltför lätt... har sett det på nära håll alldeles för många gånger... snälla, snälla jag har bara en önskan... stanna, stanna föralltid....

Kramar om!

storasyster ;)




Bild: http://media.photobucket.com/image/anime%20heart/Kasumi_ninja/heart.jpg?o=4

tisdag, maj 18, 2010

Hur förklara .....



Idag hände något märkligt....något magiskt...

Jag stod och väntade på min buss, som vanligt på Gullmarsplan... stod där och bara var still ett tag.... tankarna vandrade runt så där som de lätt gör vid den tiden på eftermiddagen, då man inte längre orkar spela pigg mer. Flera andra bussar åkte förbi, den sista som jag registrerade stod det 175, Älta på.....

En fempoängare rakt i solarplexus! saknaden var ett faktum, mina tankar ändrade så bana och jag började istället räkna hur många dagar och månader det var sedan vi sågs...

Jag blev sorgsen, och kände hur jag än en gång fick det till alltför många dagar och ännu fler månader. Då! som i ett trollslag ringer min mobil, när jag tittar på displayen står det; "Lillasyster" men hur...
kunde du veta att jag stod och tänkte precis nu?? annars är det inget konstigt, att vi har en telepatisk koppling är inget nytt, men.... nu??
Jag svarar och säger trött att jag bara ska gå på bussen sen ....'
Ja, jag vet säger du, då har du redan sett mig, där jag stod!!

Jag går på bussen, sätter mig och tittar rakt ut och på andra sidan, sitter min älsklingssyrra, och ler stort ....
Det var som en dröm, som något jag önskat mig så länge men aldrig fått uppleva... jag ville springa rakt över och ge dig en kram, och sitta där och prata utan telefoner utan stress för att komma hem i tid till det som väntar, utan några störningar, utan några korta fraser och sedan ett välbekant hej då!

Helt plötsligt omgavs jag av ett skimmer, tröttheten var som bortblåst, jag befann mig i systrarnas land där myten säger att enough never is enough.....

Men det är en sann utsago, olikt andra myter som bara är fiktiva är detta en sanning!
Vi pratar som bara två bästisar kan, om alltmöjligt och i en svindlande hastighet, som om det inom oss bor en rädsla att det snart är över, när möjligheten gått oss förbi, när vårt ögonblick är slut....för det är just där vi möts, mitt i ett ögonblick som egentligen inte finns, inte i kalendern, inte i planeringen och egentligen inte heller på riktigt.... Du och jag mitt i alltihopa, precis som vanligt vill jag gråta, glädjen och sorgen sköljer över mig som havet mitt i en bränning, där de båda liksom möts, jag som är så oerhört lyckligt lottad, jag som begåvats med jordens bästa vän, varför kan vi aldrig finna tiden, varför måste vi slåss mot klockan jämt??

Rätt var det är mitt i en mening, rycks du då iväg... din buss åker... min står kvar..... Jag tänker tanken ; nej, åk inte! men det är redan försent....

Ut i periferin åker min syster, världens bästa vän....och jag undrar såklart, när jag får se dig igen........

- Älskar dig mer än du någonsin kommer veta!!

Kramar !!

Storasyster <3!!






Bild; http://www.crunchyroll.com/group/Moonlight_Serenade

onsdag, maj 12, 2010

Hört ur Barnamun....


Nytt inslag i bloggen.... "ur barnamun"..

Det kan tyckas lite underligt, men jag försäkrar, de kommentarer som formligen haglar ner om dagarna är... underliga, härliga, väl genomtänkta, och ibland inte så väl genomtänkta, men de upphör aldrig att förvåna och glädja oss vuxna.....

Underbara, underbara vidunderliga och härliga elever ger likaledes kommentarer och ... ahh det får ni läsa er till, nu hoppas jag bara att det blir lika roligt för er som det är för mig - dagligen!

Jag startar med en kommentar från tidigare i veckan...

Tomas 8 år; - Men Sara, det visste ju inte jag, när du började här .. att du skulle vara så cool, liksom....

- Hur rart som helst ju!!

Godkväll alla!

Kramar!!

Sara ;)




Bild: http://s.bebo.com/app-image/7925865476/5411656627/PROFILE/i.quizzaz.com/img/q/u/08/03/30/38206356-303.jpg

söndag, maj 02, 2010

Nigel John Taylor

Av alla bilder jag sett på John, genom åren, måste jag säga att denna förmodligen är den bästa. då kanske du undrar vem som tagit bilden ... Scavullo?? Ritts?? Neej, detta är för bra för att egentligen vara sant... det är ett fan som stod på en konsert när bilden togs...

Visserligen har vi ju alla blivit vuxna och kanske till och med gamla nu, men erkänn att det är ganska coolt!!??


Kramar till alla!

Sara ;)


Bild; stulen från facebooksidan Duran Duran fans unite.

fredag, april 23, 2010

Om hur åldern tar ut sin rätt...

Det finns detaljer som vi inte kan blunda för, hur gärna vi än skulle vilja....

När jag ser denna bild, ser jag inte längre bara mig själv på bilden... jag ser min mamma.... Ja, för så enkelt är det, hur gärna jag än vill förneka, så finns de där, dragen av en svunnen tid.
Dragen som en dag inte kommer att vara bara min mammas utan också min mormors... kanske...

Eftersom min pappa brukar påtala liklheten mellan min mamma och min mormor, så borde väl det vara ett riktigt iakttagande... tror jag....
Bild: sara

Kram!

Sara ;)


R.I.P Gustaf...


En av världens goaste katter, finns inte längre ibland oss....

I mitt hjärta bor du föralltid, raring!!



Bild: http://www.kolonikatter.blogspot.com/


Kramar till den drabbade familjen, mina tankar finns hos er!

Sara <3

söndag, april 18, 2010

GUSTAV en av jordens mysigaste katter...

-Vila i Frid, älskade Gustav!!

Fick idag reda på att den enda Perserkatt som kunde slå sina klor runt mitt hjärta, dog i oktober.
Mina tankar finns hos hans familjemedlemmar, jag har ju alltid lite svårt för detta, och ja, jag vet, han var 17!! år, men om ni träffat honom skulle ni förstått bättre....
Jag var under en kort tid kattvakt åt honom, när det var semestertid. Jag älskar ju djur, så det var inget svårt, men jag har i ärlighetens namn haft liiite svårt för just rasen Perser.
- Ja, alltså innan jag träffade Gustav!!
En mer gosig, ömsint och kelen kisse får man leta efter!
Jag föll som en fura, handlöst och hårt, men jag tror att han oxå tyckte att våra prat/kelstunder var mysiga...
,
Mina egna katter hade inte börjat prata så mycket än, vid det tillfället, så när herrn i fråga pratade tillbaka, trodde jag att det berodde på att han kanske hade ont eller så... Jag ringde till ägaren, som då var i Paris!! på semester... orolig som jag är av natur, var jag i princip redo att åka iväg till närmsta veterinär med honom, för undersökning.... när, hans matte glatt talade om för mig att det inte alls var något fel, jag skulle tvärtom känna mig hedrad, om han pratar betyder det att han tycker om dig!
Och som jag smalt!! Jag ville inte att min tid med katten Gustaf skulle ta slut.....
Men den dagen kom också, och familjen flyttade från vårat bostadsområde, till ett annat, så jag träffade inte på honom så som jag tidigare gjort med jämna mellanrum....
Nu kan jag bara hoppas på att han har det bra där han är nu, i mitt hjärta kommer han alltid att leva vidare, som den första Persern som vann mitt hjärta så fullkomligt!!