torsdag, oktober 22, 2009

Höst, Halloween och en muntlig examination...



Det absolut sista seminariet.... någonsin!!

Ahh, om man bortser från de "möten" som c-uppsatsen och det självständiga arbetet kräver.... men några vanliga seminarier blir det inte mer.

- Det känns ungefär lika skumt som det känns underbart!!

Och jaa! jag fick GODKÄNT ;)

Jag hade en genomrensning i en hylla och fann en hel del papper och annat som bara legat i typ 4!! år... tss! Skönt att få lite ordning!

Jag hittade bland annat skrivhäften,( läs kollegieblock) som jag köpte på Obs! när jag startade min utbildning för snart 4 år sedan, av någon underlig anledning, känns det som om det var igår jag stod där och valde, med höga förväntningar om det som skulle hända.....

Jaha, vad mer??

SD´s uttalande via media, var minst sagt chockerande!

Hur? Vuxna människor kan yttra sig på så vedervärdiga sätt, hur kan de överhuvudtaget tro att någon alls ska haka på och tycka likadant?? Fast tur är väl det.

Många före mig har dragit jämförelser med Hitler och hans synsätt, det är en skrämmande tanke att de tydligt tycker att Sverige är redo för deras världsuppfattning.

Jag har funderat fram och tillbaka på huruvida jag ska skriva något om det alls. Det känns lite som de redan har fått tillräckligt med publicitet... fast ändå inte!

Hur kan vi sluta föra en dialog om så viktiga saker? Hur skulle vi överhuvudtaget kunna bortse från dessa uttalanden?

Dialogen fortsätter, både i media och i mitt universum...

Nåväl, Höstrusk, mörka morgnar och mörka kvällar....

Tur att Halloween snart är här! Så att det blir lite mer legitimt att tända ljus i förtid, innan julen är i antågande på allvar.....

En enda examinationstext till ( om man bortser från c-uppsatsen!) sedan är det alles!! Ahh, jag veet matematiken..... men sen så!

Ha en toppenkväll, själv ska jag på ett fotbolls-föräldramöte! ;)

Kram!

Sara ;)

Ps. undrar just vad grannarna skulle tycka om jag hänger upp mina lysande pumpor redan ikväll??!! ds


&

torsdag, oktober 15, 2009

R.I.P Honeys...

A-ha Hunting High and Low, 1985


A-ha Foot Of the Mountain, 2009


Jag vet ingen som överhuvudtaget kommer i närheten av den kapacitet och storhet som dessa tre guttarna. Men det gäller inte bara Morten och hans fantastiska och magnifika röstresurser, utan Pål och Magne hade det inte varit A-ha, det är jag säker på. Bombsäker. Den melodiösa musiken som jag knappt finner ord till att beskriva... tillsammans med texter som lyfter, den enklaste ballad till höjder där... jag vet att jag har varit. Sedan rösten, herregud rösten, jag kan omöjligen i denna svåra stund skriva exakt vad, och hur jag känner...
Men A-ha har idag gått ut med beskedet att deras kommande turné 2010, kommer att bli deras sista. A-ha finns inte mer efter den 8e december 2010.
läs mer på :
Jag sörjer, jag gråter och jag inser att oavsett ålder, blir man påverkad av vad som sker. Det finns de som gråter när Sverige förlorar VM, jag gråter när ett av mina favoritband slutar spela.
Tack för ordet, jag återkommer!
Tack för 25 underbara år, killar!!
Klem!
Sara ;)
&

fredag, oktober 02, 2009

En helt vanlig kall höstdag i oktober...

Mycket läsning.... och mycket annat också.....

Ahh, har så mycket att göra att jag tror det exploderar alternativt inpoderar snart... ingen vacker syn!

Läsning... läsning..läsning....

Vår lärare inledde kursen igår med orden; Det finns de som tycker att detta är något av en intensivkurs... no shit!!??

Till kl 13oo idag, ska vi ha läst 6!! kapitel.... värre var det för de stackare som fick ynnesten att starta kl 09oo imorse....
Jaa, jag fick mina böcker först igår.. men piskad känner jag mig i alla fall...

Piskad borde även vår regering känna sig,
nu när det är 1 år kvar till val, slår Svedala alla rekord när det kommer till arbetslösheten hos unga.... snyggt att stå där med skägget i brevlådan, nu när vi är ordförandeland i EU och allt.....borde man inte se till att vi föregår med gott exempel då ..eller?? Undrar vilken lögn/bortförklaring de kommer med den här gången??!!

Hela helgen inbokad med aktiviteter, kul!! Men också välldans kallt om man ska tro väderprognosen...
Jag oroar mig för vår lilla kicka, jag hoppas att hon klarar sig!

Nah, åter till liltteraturen och den buss som jag inväntar...

Kram!

Sara ;)


Bild: http://humanpets.com/10000032162

torsdag, oktober 01, 2009

Historien om en tvättmaskin...

- ÄNTLIGEN!!


har vi funnit våra drömmars tvättmaskin, den tvättmaskin som förhoppningsvis kan tåla det slit & släp som detta hushåll lever med dagligen.....


Det är en; Elektrolux EWF 16580...

Den tar 7 kg tvätt, den har 1600 varv i centrifugeringsmomentet, den har detaljer som vår gamla tvättis bara kunde drömma om är jag rädd....

Och imorgon blir den hämtad & installerad!! Jag är sååå gränslöst Lycklig.... Fast.. någonstans i bakhuvudet gör sig en Parisresa om hösten påmind.....

Men, det blir en annan gång! Det kan jag LOVA!

Idag haglade det dessutom, hösten är här på allvar, kallt som attan var det i morse också.....

Ha en bra kväll, själv ska jag se CSI MIAMI.

Kramar!

Sara ;)

Bild/er : http://www.charlestoncitypaper.com/imager/bar_restaurant_

laundromat_set_to_open_downtown_next_summer/b/original/1237329/8fab/washing_machine_cartoon_thumb.jpg
&
http://i.testfreaks.se/images/products/600x400/241/electrolux-inspire-ewf16580w.847089.jpg

onsdag, september 30, 2009

tid är pengar..pengar är tid...eller?


Mycket nu.. många tankar i mitt stackars redan överbelastade huvud...

Många borden och ännu fler måsten, är jag rädd...

Borde läsa arbetsförmedlingens sidor mer ingående, syftet är ju att ha ett arbete att gå till när jag tar examen.. eller??!! Vad är det som håller mig tillbaka? Det kan inte bara bero på att jag redan vet var jag vill arbeta... eller?? Och förresten kan jag omöjligt vänta in min favoritskola och i processen försaka alla andra erbjudanden som jag får längs med vägen!
Magister D, har full koll i alla fall... vilket ju absolut får mitt redan krassliga samvete att må extra dåligt... ahh jag veet!
Förskolelärare skriker de efter därute, och han är dessutom man... men jag borde verkligen ta mig i kragen.... sist jag var ute och kollade hittade jag .. EN annons som kändes rätt... en enda!! Bah! Urtypiskt mig.. kanske är jag alltför kräsen... jag vet inte ...?

Ahh, var på banken igår... tog ut en summa pengar, som jag egentligen hade tänkt överraska familjen med en resa tillbaka till Paris med... konstig meningsbyggnad...
Men icke! Ödet ville annat det är klart!! Just my Luck ehhh!!

Vår kära följeslagare sedan 19!!! år har nu plockat ner skylten för gott, han var sjuk in i det sista, stackarn... undrar om man kan applicera hundår på en tvättmaskin... kanske beror på hur mycket man sliter på stackarn...

Ja, vi har i alla fall varit ute och scoutat.. rejält! Flera veckor och dagar har förflutit sedan den mörka söndagen då döden inträffade....
Vi är helt på det klara med att detta är superdupersanslöst priofaktor 70000.0000 minst!
Därför ska vi åka ikväll och fixa till det, så att allt blir bra igen....
Men fortfarande...
Se mina händer .. i ena handen en resa till Paris, om hösten......mmmm! ;)
I den andra handen .. en sprojtans ny ... dyr .. tvättmaskin!

Jag känner mig lite som Magnum när han bara lät huvudet och överkroppen falla ner mot underkroppen i ett uppgivet ... ahh jag veet!

Buisness before pleasures... as always!

Men med 3 vilda barn plus aktiviteter, varav en tonåring.. är det en omöjlig ekvation.... jag vet så väl att vi behöver den där tvättmaskinen..
Men tänk Paris........
Nah, vi har ju faktiskt hela livet på oss.....

Imorgon startar en ny kurs, nya utmaningar, och därtill en fika med min ena lillasyster! DET ska bli UNDERBART!!


Kram!
Sara ;)

Ps. Attan vad kallt det har blivit! Dags för en ny jacka... Lhs munkisen är alltför kall....Ds


Bild; http://media.photobucket.com/image/anime%20autumn/swordianw/winglica/1a.jpg

torsdag, september 24, 2009

Blöta kinder...


Glädje, stor, djup och ofattbar glädje...

I dagens brevskörd, fann jag ett handskrivet kuvert.. bara det är en ynnest i sig, i dessa dagar då e-mail, ute i cyberrymden äger den arena som tidigare för posten var så självklar....

Jag kan längta efter ett äkta, riktigt handskrivet brev.... kanske är jag gammal, kanske har jag bara en tanke om att det lixom ligger mer tanke och mer känsla bakom ett " riktigt" kort eller brev...
Nåväl, med sagda brev i handen gick jag så ut i köket för att öppna det, jag kände igen avsändarens handstil väl, men gjorde ändå inte kopplingen....

För när jag öppnar kuvertet, blir det som en chock, en glädjechock.. tur att jag var ensam hemma för ett tjut och ett skrik yttras sedan är det försent, försent att överhuvudtaget hindra tårar, hindra hulkanden och den ofattbara glädje som jag fylldes med.

Det finns tillfällen i livet, då jag blir osäker... kan det vara så?? Kan det kanske, kanske finnas en vithårig gammal gubbe med yvigt långt skägg däruppe ändå??
Kan det vara så, att jag haft fel hela tiden??

Vid två (2) tillfällen i livet, har jag känt känslan av total gudomlighet, så fullständigt vettlöst och uppfyllande på ett sätt jag knappt kan förklara

Vid båda tillfällena har det varit så att någon när och oerhört kär, har vänt tillbaka, att de inte blev bortrövade av det onda, att de fick stanna hos oss....

Varför?? Jag ställer mig frågan, om och om igen.. varför, eller kanske hur?? kunde vi ha sådan tur?? Inte en gång, utan två gånger.....

Var det då en högre makt? Var det kanske bara så att er tid inte var inne? Kanske var det bara ren och pur flax??

Men nu tillbaka till kortet, det har varit en lång, lång resa. När det stod klart för mig vad som hänt med mig personligen, att jag förmodligen aldrig skulle bli den person som jag var innan, insåg jag en del av hur oerhört detta måste vara för de närmaste....

Att fullständigt förstå, är en omöjljighet! Men en liten pyttedel av mig tror att jag förstod till viss del, jag har ju faktiskt varit där... på sätt och vis, men ändå inte. Alla dessa tillfällen är unika var och ett på sitt vis..

I kortet tackas vi för uppvaktningen på din studentdag, bilden av dig är så perfekt! Ditt ansikte är upplyst av den lycka som sprudlar i dig, dina ögon glittrar igen, och det är då det går sönder inuti mig.

Tanken, den tanke som förföljt mig alltsedan jag fick beskedet, den tanke som jag aldrig tillät mig att tänka fullt ut, tänk om.... du aldrig klarat dig.....

Stressen, pressen och rädslan, den sorten som går på djupet, och sedan lämnar ett hål efter sig, den lossade lite.... den blev lite mindre.. lite mer nåbar... den försatte mig i ett tillstånd där jag visste att jag förmodligen skulle komma ut på andra sidan.. hel igen.

Jag kommer alltid att oroa mig, det är den sortens faster jag är.. men den där hemska oron, kanske jag kan släppa lite nu..

Jag älskar dig så otroligt mycket, jag önskar dig allt gott och mycket mer!

Miljoner kramar !!

Faster Sara ;)


Bild: http://media.animegalleries.net/albums/userpics/50425/AutumnMelody.jpg

Längesedan sista blogginlägget...


-Ja jag ska skärpa till mig, okay....


Kramar!


Sara ;)