Semester 2010..

Solen lös med sin frånvaro.. större delen av semestern......

Till en början var detta ett hårt faktum, att var vi än vände oss möttes vi av regn åska stormar och annat....

Men så hände något, för i backspegeln när jag tittade i den, insåg jag att det var en mycket bra semester - vädret till trots..

Vi startade med 2 veckor på västkusten, vi möttes givetvis med ... ja ni gissade rätt! Åska regn och en tromb... sedan hade vi sammanlagt EN dag med sol - på TVÅ veckor... detta samtidigt som Stockholm hade värsta sommarvärmen.... hmmmm ! Men från den positiva sidan sett så inträffade denna soldag då min kusin och hennes familj kom och hälsade på, såå inte så illa i alla fall!

Vi kom hem efter 2 sköna och (ganska ) avkopplande veckor, jag badade med killarna varje dag utom en, och då var det riktigt kallt!

Vecka tre tog vi det... piano... på alla sätt som finns...

Skönt att bara ... finnas och göra det som faller oss in....På lördagen var det sedvanlig syskonträff, denna gång i V-h. Jag saknade min älskade lillebror,och även värdparets son, som inte kunde närvara, men det är sånt som händer......

Ca en vecka senare åkte vi till Vingåker för att fira en älskad svåger / farbror , detta var precis som vanligt, helt gudomligt! Underbara människor, fantastiska släktingar som jag älskar högre än ord kan återge....

På söndagen åkte vi så tidigt på morgonen till Stora Skuggan vid -----Stockholms Universitet, detta med ett enda i vårt sikte, att återse vårt älskade Iron Maiden, detta gjordes även det i sämst tänkbara väder....men...

På det hela taget blev semestern, helt underbar oavsett vilket väder som rådde....

Kramar till alla!

Sara ;)

Sonisphere Festival Stockholm 7e Augusti 2010

Vi börjar i slutet, med den leråker som vi befann oss i....

En 11 timmars lååång väntan på världens bästa hårdrocksband...

Dave Murray gör sin grej, och jag svär att det var så nackhåren reste sig.....

Alice Cooper hade humor, och var nog bäst bland " de andra" i mitt tycke...

Det har sagts tidigare, det finns konserter och det finns konserter......

Jag har "på äldre dar" lärt mig att det inte finns något att frukta, inte ens när det gäller hårdrocksfestival i 14 timmar. Det var en ack så lång transportsträcka, där min iver att återse Iron Maiden hann falna lite, ett par gånger i det Gräsliga vädret......

Det var inte direkt som om vädergudarna log emot oss... vi var och blev gång på gång dränkta, såå du trodde du var på väg åter ??? Nähä, trodde inte det va!

Jag i mitt stora tjocka hår kan lätt räkna de tillfällen då det varit genomblött av regn, på ena handens fingrar... ( det händer inte... ) Blev genomvåt rakt igenomdetta och därtill alla kläder inklusive den regnjacka som har varit min trogne följeslagare i minst 20 år.... kanske är det dags att skaffa en ny?? ;)

Nåväl, allt det hemska har ett Ljuvt slut!

Så också denna kväll, när Iron Maiden spelade " Bloodbrothers" och tillägnade denna till alla oss fans och till den framlidne Ronnie James Dio, då brast det för mig. Lite fånigt kanske, men som vanligt var jag i stunden gripen av den magi som dessa herrar skapar - bara för oss!

När sedan bandet river av "Fear of the dark" som är min personliga favorit, var jag dödstrött, genomblöt och på gränsen till ett mentalt sammanbrott.. där och då var det som bortblåst, värmen kom åter, jag dansade och sjöng och önskade att det aldrig skulle ta slut!

Men , men... när sista låten var till ände, kastade Nicko McBrain sina trumpinnar ut i publiken, och då visste jag att det var över... lika snabbt som det startade.....

I lervälling upp till vaderna vadade vi så hemåt, i en regnstorm som ackompanierades av blixtrar och dunder uppifrån... regnet regnade så hårt att jag inte längre såg var jag satte ned fötterna framför mig...

Men detta till trots...

Jag längtar till Iron Maiden spelar i Stockholm igen!!

Det blir som ett begär, en positiv känsla jag inte kan leva utan, de ger och ger och... ger ännu mer!!

Jag älskar varenda sekund av det , det var väl värt den väntan och den begynnande förkylning som jag visste att jag skulle få!

Kramar till alla, och om jag ska ge er ett enda gott råd idag, dagen efter det stora...

Varesig du tycker att hpårdrock är en bra musikgenre eller inte, se Iron Maiden Live ... sedan kanm vi talas vid igen!!

Kraaaaam!!!

Sara ;)

SYSKONTRÄFF 2010

Jag har tidigare berättat, skrivit och fint och försiktigt förklarat....

Allt utan att egentligen säga allt, utan att någonsin säga för mycket, utan att nämna namn.... kanske är det då dags att ta bladet från min mun, kanske är det dags föpr en skål sanning?? Jag har ett problem, bara...jag tycker inte att det är rätt att lämna ut någon utan att denne har eller får en möjlighet att säga sitt.

Jag skulle inte tycka om att bli behandlad på så vis, varför då behandla andra så??

Nej, jag ska istället försöka förklara något helt annat, ett fenomen som jag har tagit del av i , kort paus, 27 år!! Detta mirakel, detta fantastiska, detta underbara.....

Är makens sida av släkten. Jag älskar dem allihopa, som om de vore mina egna. Fast alltid när jag säger de orden kommer jag på att.. att ... det är just vad de är, det är delvis därför detta är så magiskt.

För varje år, under semestermånaderna, tar en syster tag i oss allihopa och bjuder in oss till en värme jag inte ens hade sett på vykort innan jag träffade dem. Hur kan det bara fungera? Hur kan det vara så? Jag vet att jag har den bästa släkten i hela världen, jag kan ringa vem som helst av dem och jag vet att de finns där. Nej, nu menar jag på allvar! Det finns ingenting de inte skulle göra för mig och min familj, precis som det inte heller finns något som jag och min familj, inte skulle göra för någon av dem....

Det är som ett skyddsnät, som en familj där alla alltid finns för varandra, där alla räknas och där alla har en given plats, barn likväl som vuxna.

Jag som inte är precis bortskämd med dessa ting kanske ser det ur ett annat ljus, men..... fortfarande... värmen, lyckan, glädjen, omtanken.......

Jag älskar Er allihopa, precis varenda en av er!!! Ni gör tillsammans hela skillnaden, jag är så lyckligt lottad som fått lära känna er!!!

Kramar till alla- precis alla!!

Sara ;)

Stenstrand, Torö, Nynäshamn Midsommarafton 2010

- Ahh, vad slår stenstrand på Midsommarafton??

Jag tror att jag har blivit starkt partisk i detta fall, men faktum kvarstår. Att spendera några timmar på stenstrand på Midsommarafton, har i vårt hus blivit en trevlig tradition, men ...

Efter varje års midsommarfirande, förstår jag än mindre varför dessa stackars förtappade själar springer runt i cirklar och i princip knyter knut på sig själva i sin iver att öäverträffa tidigare års midsommarfirande.... Sill potatis och nubbe ... bah!!

Nah , vi tar med oss precis det vi känner att vi vill äta.. det har varit färskpotatis i tunnbröd med grönsaker och dippvariant, köttbullar och tidigare nämnda potatis, jordgubbar. I år hade vi fika med oss, jordgubbsmuffins, Choklad/marschmallowmuffins, jordgubbar , saft och ett glatt humör!

Märkte ni något speciellt med det jag nyss räknade upp ??

Helt opretentiöst, helt otvunget på en filt ute vid kusten & dessutom helt utan sprit.... man gör som man vill , jag vet , men jag kan inte låta bli att tänka på alla barn som mår pyton under storhelgerna pga att deras föräldrar och närstående tittar alltför djupt i glaset....

Moraltanten har alltså sagt sitt.... *ler*

Vår familj hade det enkelt , avslappnat och förtjusande avkopplat - precis som vanligt!

; )

Det har sagts tidigare, men det tål att sägas igen; Få platser på jorden får mig personligen att må så bra som jag gör när jag är på Torö.

Kramar till precis Alla!!

Sara ;)

Fortfarande varm i hjärtat...

Egentligen är det väldigt enkelt....

Du har valt att finnas i mitt liv, och du har också valt att stanna där. 'Det gör mig varm i hjärtat, att se så mycket glädje bubbla ur en annan människa, glittra ur ögonen... och det bara för att du såg.... mig!

- Var har du varit?? I alla år då jag inte ens visste att du fanns....

det spelar ingen roll längre, nu bär jag dig med mig, försiktigt, försiktigt, så rädd för att snubbla, så rädd att tappa, allt går i kras alltför lätt... har sett det på nära håll alldeles för många gånger... snälla, snälla jag har bara en önskan... stanna, stanna föralltid....

Kramar om!

storasyster ;)




Bild: http://media.photobucket.com/image/anime%20heart/Kasumi_ninja/heart.jpg?o=4

Hur förklara .....

Idag hände något märkligt....något magiskt...

Jag stod och väntade på min buss, som vanligt på Gullmarsplan... stod där och bara var still ett tag.... tankarna vandrade runt så där som de lätt gör vid den tiden på eftermiddagen, då man inte längre orkar spela pigg mer. Flera andra bussar åkte förbi, den sista som jag registrerade stod det 175, Älta på.....

En fempoängare rakt i solarplexus! saknaden var ett faktum, mina tankar ändrade så bana och jag började istället räkna hur många dagar och månader det var sedan vi sågs...

Jag blev sorgsen, och kände hur jag än en gång fick det till alltför många dagar och ännu fler månader. Då! som i ett trollslag ringer min mobil, när jag tittar på displayen står det; "Lillasyster" men hur...
kunde du veta att jag stod och tänkte precis nu?? annars är det inget konstigt, att vi har en telepatisk koppling är inget nytt, men.... nu??
Jag svarar och säger trött att jag bara ska gå på bussen sen ....'
Ja, jag vet säger du, då har du redan sett mig, där jag stod!!

Jag går på bussen, sätter mig och tittar rakt ut och på andra sidan, sitter min älsklingssyrra, och ler stort ....
Det var som en dröm, som något jag önskat mig så länge men aldrig fått uppleva... jag ville springa rakt över och ge dig en kram, och sitta där och prata utan telefoner utan stress för att komma hem i tid till det som väntar, utan några störningar, utan några korta fraser och sedan ett välbekant hej då!

Helt plötsligt omgavs jag av ett skimmer, tröttheten var som bortblåst, jag befann mig i systrarnas land där myten säger att enough never is enough.....

Men det är en sann utsago, olikt andra myter som bara är fiktiva är detta en sanning!
Vi pratar som bara två bästisar kan, om alltmöjligt och i en svindlande hastighet, som om det inom oss bor en rädsla att det snart är över, när möjligheten gått oss förbi, när vårt ögonblick är slut....för det är just där vi möts, mitt i ett ögonblick som egentligen inte finns, inte i kalendern, inte i planeringen och egentligen inte heller på riktigt.... Du och jag mitt i alltihopa, precis som vanligt vill jag gråta, glädjen och sorgen sköljer över mig som havet mitt i en bränning, där de båda liksom möts, jag som är så oerhört lyckligt lottad, jag som begåvats med jordens bästa vän, varför kan vi aldrig finna tiden, varför måste vi slåss mot klockan jämt??

Rätt var det är mitt i en mening, rycks du då iväg... din buss åker... min står kvar..... Jag tänker tanken ; nej, åk inte! men det är redan försent....

Ut i periferin åker min syster, världens bästa vän....och jag undrar såklart, när jag får se dig igen........

- Älskar dig mer än du någonsin kommer veta!!

Kramar !!

Storasyster <3!!






Bild; http://www.crunchyroll.com/group/Moonlight_Serenade

Hört ur Barnamun....

Nytt inslag i bloggen.... "ur barnamun"..

Det kan tyckas lite underligt, men jag försäkrar, de kommentarer som formligen haglar ner om dagarna är... underliga, härliga, väl genomtänkta, och ibland inte så väl genomtänkta, men de upphör aldrig att förvåna och glädja oss vuxna.....

Underbara, underbara vidunderliga och härliga elever ger likaledes kommentarer och ... ahh det får ni läsa er till, nu hoppas jag bara att det blir lika roligt för er som det är för mig - dagligen!

Jag startar med en kommentar från tidigare i veckan...

Tomas 8 år; - Men Sara, det visste ju inte jag, när du började här .. att du skulle vara så cool, liksom....

- Hur rart som helst ju!!

Godkväll alla!

Kramar!!

Sara ;)




Bild: http://s.bebo.com/app-image/7925865476/5411656627/PROFILE/i.quizzaz.com/img/q/u/08/03/30/38206356-303.jpg