tid är pengar..pengar är tid...eller?

Mycket nu.. många tankar i mitt stackars redan överbelastade huvud...

Många borden och ännu fler måsten, är jag rädd...

Borde läsa arbetsförmedlingens sidor mer ingående, syftet är ju att ha ett arbete att gå till när jag tar examen.. eller??!! Vad är det som håller mig tillbaka? Det kan inte bara bero på att jag redan vet var jag vill arbeta... eller?? Och förresten kan jag omöjligt vänta in min favoritskola och i processen försaka alla andra erbjudanden som jag får längs med vägen!
Magister D, har full koll i alla fall... vilket ju absolut får mitt redan krassliga samvete att må extra dåligt... ahh jag veet!
Förskolelärare skriker de efter därute, och han är dessutom man... men jag borde verkligen ta mig i kragen.... sist jag var ute och kollade hittade jag .. EN annons som kändes rätt... en enda!! Bah! Urtypiskt mig.. kanske är jag alltför kräsen... jag vet inte ...?

Ahh, var på banken igår... tog ut en summa pengar, som jag egentligen hade tänkt överraska familjen med en resa tillbaka till Paris med... konstig meningsbyggnad...
Men icke! Ödet ville annat det är klart!! Just my Luck ehhh!!

Vår kära följeslagare sedan 19!!! år har nu plockat ner skylten för gott, han var sjuk in i det sista, stackarn... undrar om man kan applicera hundår på en tvättmaskin... kanske beror på hur mycket man sliter på stackarn...

Ja, vi har i alla fall varit ute och scoutat.. rejält! Flera veckor och dagar har förflutit sedan den mörka söndagen då döden inträffade....
Vi är helt på det klara med att detta är superdupersanslöst priofaktor 70000.0000 minst!
Därför ska vi åka ikväll och fixa till det, så att allt blir bra igen....
Men fortfarande...
Se mina händer .. i ena handen en resa till Paris, om hösten......mmmm! ;)
I den andra handen .. en sprojtans ny ... dyr .. tvättmaskin!

Jag känner mig lite som Magnum när han bara lät huvudet och överkroppen falla ner mot underkroppen i ett uppgivet ... ahh jag veet!

Buisness before pleasures... as always!

Men med 3 vilda barn plus aktiviteter, varav en tonåring.. är det en omöjlig ekvation.... jag vet så väl att vi behöver den där tvättmaskinen..
Men tänk Paris........
Nah, vi har ju faktiskt hela livet på oss.....

Imorgon startar en ny kurs, nya utmaningar, och därtill en fika med min ena lillasyster! DET ska bli UNDERBART!!


Kram!
Sara ;)

Ps. Attan vad kallt det har blivit! Dags för en ny jacka... Lhs munkisen är alltför kall....Ds


Bild; http://media.photobucket.com/image/anime%20autumn/swordianw/winglica/1a.jpg

Blöta kinder...

Glädje, stor, djup och ofattbar glädje...

I dagens brevskörd, fann jag ett handskrivet kuvert.. bara det är en ynnest i sig, i dessa dagar då e-mail, ute i cyberrymden äger den arena som tidigare för posten var så självklar....

Jag kan längta efter ett äkta, riktigt handskrivet brev.... kanske är jag gammal, kanske har jag bara en tanke om att det lixom ligger mer tanke och mer känsla bakom ett " riktigt" kort eller brev...
Nåväl, med sagda brev i handen gick jag så ut i köket för att öppna det, jag kände igen avsändarens handstil väl, men gjorde ändå inte kopplingen....

För när jag öppnar kuvertet, blir det som en chock, en glädjechock.. tur att jag var ensam hemma för ett tjut och ett skrik yttras sedan är det försent, försent att överhuvudtaget hindra tårar, hindra hulkanden och den ofattbara glädje som jag fylldes med.

Det finns tillfällen i livet, då jag blir osäker... kan det vara så?? Kan det kanske, kanske finnas en vithårig gammal gubbe med yvigt långt skägg däruppe ändå??
Kan det vara så, att jag haft fel hela tiden??

Vid två (2) tillfällen i livet, har jag känt känslan av total gudomlighet, så fullständigt vettlöst och uppfyllande på ett sätt jag knappt kan förklara

Vid båda tillfällena har det varit så att någon när och oerhört kär, har vänt tillbaka, att de inte blev bortrövade av det onda, att de fick stanna hos oss....

Varför?? Jag ställer mig frågan, om och om igen.. varför, eller kanske hur?? kunde vi ha sådan tur?? Inte en gång, utan två gånger.....

Var det då en högre makt? Var det kanske bara så att er tid inte var inne? Kanske var det bara ren och pur flax??

Men nu tillbaka till kortet, det har varit en lång, lång resa. När det stod klart för mig vad som hänt med mig personligen, att jag förmodligen aldrig skulle bli den person som jag var innan, insåg jag en del av hur oerhört detta måste vara för de närmaste....

Att fullständigt förstå, är en omöjljighet! Men en liten pyttedel av mig tror att jag förstod till viss del, jag har ju faktiskt varit där... på sätt och vis, men ändå inte. Alla dessa tillfällen är unika var och ett på sitt vis..

I kortet tackas vi för uppvaktningen på din studentdag, bilden av dig är så perfekt! Ditt ansikte är upplyst av den lycka som sprudlar i dig, dina ögon glittrar igen, och det är då det går sönder inuti mig.

Tanken, den tanke som förföljt mig alltsedan jag fick beskedet, den tanke som jag aldrig tillät mig att tänka fullt ut, tänk om.... du aldrig klarat dig.....

Stressen, pressen och rädslan, den sorten som går på djupet, och sedan lämnar ett hål efter sig, den lossade lite.... den blev lite mindre.. lite mer nåbar... den försatte mig i ett tillstånd där jag visste att jag förmodligen skulle komma ut på andra sidan.. hel igen.

Jag kommer alltid att oroa mig, det är den sortens faster jag är.. men den där hemska oron, kanske jag kan släppa lite nu..

Jag älskar dig så otroligt mycket, jag önskar dig allt gott och mycket mer!

Miljoner kramar !!

Faster Sara ;)


Bild: http://media.animegalleries.net/albums/userpics/50425/AutumnMelody.jpg

Längesedan sista blogginlägget...

-Ja jag ska skärpa till mig, okay....

Kramar!

Sara ;)

Bild; http://misstechie.files.wordpress.com/2009/02/anime-computer-girl.jpg

Sommaren....

Sommaren som gått... eller?
Tiden som gått kanske är en bättre definition...
Jag har haft full rulle hela sommaren, så någon bloggning har det inte funnits ens ett uns av en millisekund över till, sorry! Men så är livet, jag hoppas bara att det blir bättre..någongång...

Det är med en märklig känsla som jag numera vaknar på morgonen med, jag har en termin kvar till examen!! Nah, jag tror inte att du/ni hängde med.. EN TERMIN !! Det är så fantastiskt på så många sätt att jag inte vet var jag ska börja...

Känslan av overklighet sprider sig i mitt inre... det är så stort det här, det är så fantastiskt och så underbart att jag inte tror att man kan förstå om man inte som jag står mitt i det förståss...
Att jag av alla... att min dröm snart , mycket snart är sann!!

Jag har naturligtvis ett ansikte av totalt inre lugn, normalt sett men....ahhhh WOW!!

Glädjen över att ha överbevisat alla, och inte minst mig själv, är så MÄKTIG!! att jag har svårt att finna ord som täcker mina känslor... nu börjar det alltså sjunka in, i Januari är jag KLAR!!

Guud så häftigt! Tänk dig själv att vänta så länge på något som du älskar så mycket! Ynnesten att få göra det jag älskar mest av allt, möjligheten att vara med när människor växer, men inte bara utifrån sett. På insidan också.

Och snart ska jag tillbaka till min favoritskola i hela världen... till alla mysiga elever och min handledare och de "arbetskamrater" som jag ständigt lär mig mer av finns.

Jag längtar, ofta tillbaka, ut till verkligheten!
Kram !

Sara ;)

Om att krypa till ett kors...

Innan jag hann fylla tjugo ( 20) blev jag anställd av ABAB , Allmänna Bevaknings AB. ...

Mycket har hänt sedan den där dagen i oktober 1990, då jag sådär lite lagom nervös anlände till ABABs dåvarande huvudkontor på Tegeluddsvägen.
Jag var vid det läget dessutom den enda kvinnan som just vid det tillfället gick den utbildning som de själva höll i....

Jag har arbetat ca 17 år, i och för sig inte bara på ABAB / Partena/ Falck/ G4s, men 17 år där de flesta av mina år har varit på just ABAB, eller det namn som företaget just vid det tillfället har haft.

Det var från början lite som ett tillfälligt arbete, men det blev så mycket mer...

det blev.. ett arbete, där jag kommit i kontakt med så många underbara människor, såväl kollegor som andra...

Säkerhet blev ganska snart lika viktigt för mig som att andas, jag var ung och allt jag lärde mig på de utbildningar jag gick, gick rakt in i själen på mig ..och stannade där.

- att mina arbetsskador är säkerhetsrelaterade.. ahh, det kan ni nog läsa mellan raderna..*ler**

Men tillbaka till mina kollegor, de människor som kommit och gått under 17 år.... om de bara visste hur mycket de betytt för mig!


När jag , precis som alla andra ( antar jag) haft dåliga dagar då jag tänkt att jag kanske borde göra något annat istället, har mina kollegor varit de som till syvende och sist, har gjort att jag har valt att stanna kvar.
Den sammanhållning som vi haft på de olika arbetsplatserna, är ... jag finner knappt ord!

-Det är som att tillhöra en familj, utanför familjen...

Jag brukar säga att jag gjort allt utom tunnelbanan, hundföraretjänst och värdetransport.

17 år är lång tid, men jag skulle inte för någonting i världen byta dem mot något annat, aldrig, aldrig.....

De har gett mig så oerhört mycket, jag har mina 17 år att tacka för mycket, att jag alltid är i tid, att jag alltid är noggrann i allt jag gör, att jag alltid hur jag än försöker att inte göra det, ser allting ur ett säkerhetsperspektiv( det är inte bara av ondo! )
- ahh det finns säkert fler, men kontentan är att jag nog inte varit densamma om jag inte blivit vakt så tidigt.

Så när jag tidigare här i bloggen skrev om att krypa till korset, så var det självklart så det kändes, men efter dagens strapatser känner jag att jag kanske var lite för hård...


Bara att komma tillbaka, och att bli emottagen som en i gänget, trots att det faktiskt gått 4 år... var någonstans skulle det hända?? Jag tror inte det är så himlars vanligt......

Kontentan är i alla fall att jag idag gick ( eller kröp ) tillbaka... ? Men jag fick så mycket mer än jag väntat mig... jag fick därtill ett xtraarbete...

Jag vill här passa på att tacka P.J & J.H för att de inte tvekade....tss! ;)

Jag vet vad jaghar valt för framtid, och vart jag är på väg, men det gör inte att jag kommer att glömma var jag kommer ifrån.


Så innan du och dina vänner klagar på en vakt, tänk på att jag en gång för länge sedan var ..
-ahh just det en vakt!

Bild: http://d.yimg.com/kq/groups/19771324/homepage/name/homepage.jpg

Kramar till alla!

Sara ;)

Den lilla pojken som blev störst....

Michael Joseph Jackson har lämnat oss!

Att jag avskyr döden och när människor dessutom dör för tidigt, har nog ingen missat, men detta..
- Fy för den lede!

Min första riktiga idol, efter Lennon och Streisand fram till jag råkade bekanta mig med Duran Duran... jag har nog aldrig trott att han skulle få möjligheten att bli riktigt gammal, men att dö vid 50...

Jag tar det från början,;

Jag fick ett mess imorse ifrån en kursare, lite över 7 tiden... bara det är illavarslande... många av mina kursare gillar att sova länge.. likadant är det med Magister D..

Jag ska säga i ärlighetens namn att jag först trodde att.. att .. att nah han skulle aldrig skämta på det sättet, men en stor del av min nyvakna kropp ville inte tro det.

Det kan väl inte vara så?

Jag tänkte på alla rykten som aldrig fick bli uppklarade, alla anklagelser som han aldrig fick berätta sin version av, alla hemska saker som under en lång tid var betraktat som "normalt" i nyhetsflödet.

att människor gärna sparkar på någon som redan ligger är ett känt faktum, men det kändes under en tid som om hela världen vände honom ryggen.. och detta bara ja, "bara" för att han blev anklagad...

Personligen har jag aldrig tvivlat på hans oskuld, jag tror tvärtom att han var djupt missförstådd. En vuxen man som aldrig fick göra allt det där som andra barn ser som normalt....när de andra barnen lekte på lekplatser utanför Michaels hus i Gary Indiana , USA, fick han och hans syskon öva och öva på deras nästkommande nummer.... och sådär fortsatte det hela Michaels uppväxt var bara arbetsmässig... när fick han leva ut sina fantasier som andra barn gjort i alla tider? Läs Aldrig....

Det är väl klart, att när Michael sedan hade både möjligheten ekonomiskt och tiden till att leva ut alla sina vildaste barndomsdrömmar , då gjorde han det.

Hans hem som han kallade Neverland var ett barns önskedröm uppfylld.

Någonstans känner jag ändå, att han nu har fått frid, den friden som han inte fann under tiden han levde.

Men ändå, världen kommer inte vara den samma, musiken kommer inte vara den samma, aldrig någonsin igen, kommer det att vara det samma.

Den lilla pojken som blev störst, har lämnat oss.

Det känns så overkligt, så ofattbart, men ändå Michael Jackson the king of Pop, blev bara 50 år.

Jag har sorg, världen har sorg!

Kram
Sara :(

Midsommar och en tur med Rebecca..

Stenstrand, Torö... ahhh!

A small piece of heaven..

En fantastisk sommarhimmel..

En liten bit av havet..

Midsommarafton spenderade vi på stenstrand, Torö.....

Vi åt vår medhavda lunch & jordgubbar till efterrätt, i ömsom smådugg ömsom solhimmel. Men tillslut fick vi ändå ge med oss, när det efter ca 2 timmar började spöregna. Men tillochmed då var det ett varmt regn, med stora varma droppar...

Vilka vågor sedan.. mmm not bad view, at all!

Dagen efter, på midsommardagen åkte jag och min älskling ut på en liten tur i vår älskade "becca". Älskling rodde, och jag bara var....

Jag skulle ro, men någon glömde... ahh det tar vi nästa gång såklart!

Alltså, en helg fylld med himmel, hav , god mat och de käraste jag har nära, nära. Bättre än så tror jag inte att man kan spendera en midsommarhelg.

Bilder: Sara

Stor kram!!

Sara ;)