IRON MAIDEN ROCKS!!

IRON MAIDEN "FEAR OF THE DARK" STHLM STADION 16 JULI 2008

-Jag gjorde det!!

Jag och en av mina bästa vänner, ja för det är han!

var igår på något så spektakulärt som Iron Maiden.... ja, jag erkänner, jag kände mig till en början som en katt bland hermeliner, men det gav med sig, det visade sig vara en äkta folkfest, av stora mått.

Publiken bestod av glada anhängare i princip alla åldrar, bara det gjorde att jag inte kände mig lika bortkommen *ler*

Och trots att jag egentligen bara kan texten på just "Fear of the dark" ( min favorit) tycker jag att det var en konsert som var väl värd sina pengar... mycket pga Maidens karismatiske sångare, och det faktum att resterande bandmedlemmar var med på allt bus. Jag hade mina föraningar om att jag kanske skulle tycka att detta var mindre bra, men..

- I stand completely and utterly corrected!

Jag lägger glatt till Iron Maiden på mina topp 5 bästa konserter genom tiderna.

-Tusen tack för en upplevelse utöver det vanliga! sorry,

-I thank you for an experience far beyond what I had imagined!

Kram /Hugs ;)

Bild: Sara

Tusen Tack, Peter Le Marc!

- Dagens sommarpratare... den 6e juli 2008, Peter Le Marc.....

Jag fick ett mobilsamtal vid 13- tiden idag, där en god vän berättade att dagens sommarpratare är PLM ... outsägliga LYCKA.... vad jag har väntat på detta!

I sanningens namn är väl jag inte en av de som lyssnar på Sommarpratare hela sommaren, men vem kan säga nej till flera timmar Peter Le Marc?
-Inte jag, det är ett som är helt säkert!
Det finns händelser, möten som sätter spår i resten av ditt liv..dramatiskt- och mycket sant.
Peter Le Marc tillhör absolut kategorin, händelser jag minns med glädje...
När jag var sisådär 16 eller 17 år var min egen personliga tunnel helt utan något ljusflöde. Jag befann mig i ett icke-tillstånd där jag ärligt sket fullständigt i, om jag vaknade morgonen därpå. Någonstans på vägen hade jag helt förlorat det viktigaste av allt, lusten att vilja leva. Jag minns inte när hur eller i vilket skede, men jag vet att den dagen jag hörde min första PLM låt var jag såld, helt och fullständigt såld.
Jag har tidigare berättat om vilken stor del av mitt liv musiken har fått spela, och tur är väl det. Alla människor finner nya vägar och annorlunda möjligheter genom så olika saker. Jag fann min väg ganska snabbt, genom musiken.
Peter Le Marc har och har alltid haft en fantastisk förmåga att sätta ord på just mina tankar och mina funderingar, det i sig har naturligtvis gjort att jag funnit som en katalysator för mitt kännande och mitt tyckande.... jag fann en möjlighet att bearbeta det tunga och det hemska, det jobbiga och det svarta.
Idag är situationen helt annorlunda, jag bär på en lycka, en stor, stor lycka som jag knappt kan beskriva med ord. Men det är ett helt annat blogg inlägg....
få är dock de tillfällen då jag faktiskt har hört honom på konsert eller ens hört honom prata på det vis han gjorde idag. Jag har faktiskt vid närmare eftertanke "bara" sett honom live en gång , antingen 1987 eller 1988, på Göta Lejon i Stockholm.
Euforin var fullständig. Jag bestämde på plats att aldrig missa en konsert i hela mitt liv med honom , fast ödet ville något helt annat...

Jag vill ta detta tillfälle till att Tacka, först min vän för att han ringde och påminde om radioprogrammet, sedan naturligtvis Peter själv för att han alltid, alltid får mig att se saker ur ett annat perspektiv, ett bra perspektiv.
Och naturligtvis, tusen tack för att Du aldrig lade av när det var så tungt, snacka om indirekt budskap!
Jag gav inte heller upp, fast det var så tungt, och se!

Jag har kommit så långt, och längre ska jag. Det är som min vikarierande fritidsfröken en gång sade; Alla människor har ett syfte, det gäller bara att finna vilket som är ditt eget!

Stor kram ;)

Ps Jag kan härmed stolt deklarera Jag är Lemarxist!

Bild:http://www.lemarc.se/gfx/foto/peter97.jpg

Lyssnar på just nu:

Rise up - Yves Larock

När allt faller på plats..

Har ni varit med om sådana ögonblick? Då allt bara tycks falla på plats... När inget i hela världen kan rubba den känsla som just infunnit sig. När den aura av fulländning är så påtaglig att man nästan räds vid tanken på att det är sant. Att jag av alla, har funnit detta stora.. Det är som ett mirakel, ett mirakel som slagit in. En lottovinst fast ändå absolut inte, det här är så ofantligt mycket större.... Den glädje och lycka som jag bär med mig är på sitt vis ett erkännande,
och så kommer den fråga som alltid följer mig tätt i mina spår: Hur? kan jag ha sådan tur? Jag vacklar åter för att se mig om en sista gång innan jag konstaterar ;
-nae, vi är kvar, båda två!

Om jag bara kunde bli kvitt rädslan, den ofrånkomliga rädslan som ligger på djupet, den som alltid finns där för att förstöra och förgöra.

Jag har sådan god lust att gå fram till henne och säga;
- hurru du rädsla, jag är inte rädd för dig längre, you served your purpose a long time ago..så att säga...
Rädslan skulle naturligtvis vända sig om från något mycket, mycket intressantare och viktigare och säga med ironi sprutande i varje ord;
-Lilla vän, att du räds mig är ett faktum , annars hade vi inte haft den här konversationen , eller hur?
Hur svarar man då?
Jag tar mitt samvete med mig, och lomar så iväg, tills vi ses nästa gång, nästa gång då ska jag minsann vara stursk och säga ifrån på skarpen! Hon ska inte tro att hon kan hålla mig i schack...

Men, detta till trots, så har jag funnit något så fantastiskt och underbart, som den allra bästa utav vänner.
Min långa väntan är över, och detta gör mig till den lyckligaste storasystern i världen *ler*

Go´kväll och Stor Kram ;)

Bild: Sara

Midsommar...

Snart är det midsommar,
jag åker till havet, och kommer åter lite senare även i bloggen...
Så ha en trevlig Midsommar allihopa!
Kram ;)

Avalon...

Avalon - Roxy Music

En riktig klassiker ... lyssna och se om du njuter lika mycket som jag gör - varje gång!

Kram och godnatt ;)

Samlare..

Jag är en samlare..

Goda minnen, trevliga minnen, Ljuva minnen är något jag samlar på, i vått och i torrt finns de där, alla mina samlade juveler. Jag tar som ett fotografi av just den stund då jag önskar att tiden stod still och aldrig tog slut. sedan när jag är nedstämd och kanske behöver lyftas, har jag dem alla, djupt inne i mitt inre, bara att ta fram när helst jag kan behöva ett mysigt minne, för att muntra upp tillvaron något.

Oftast är det känslosamma minnen där jag vet att jag förmodligen aldrig varit lyckligare, gladare eller liknande, men det finns också mörka minnen, sådana som jag hade önskat att jag slapp. Att alla slapp, dessa får i sin tur tjäna som exempel på hur jag inte, absolut inte vill vara eller situationer som jag av någon anledning inte vill befinna mig i , någonsin igen....

Somligt kan man inte leva med, annat kan man inte leva förutan, så sant som det är sagt. Själv har jag länge gått och burit på en tung gammal sten alltför länge. Men nu är det äntligen, över...

Kanske, kanske kan jag lättare nu än tidigare nå inre frid. Kanske finns den där om jag bara är villig att ge den lite tid, kanske finns den där inte och då kanske jag finner den på annat håll, vem vet?

Stenen är i alla fall väck, och varje steg jag tar känns så mycket lättare nu....

Tack för ordet, Kram ;)

Bild: http://otpada.net/uploads/posts/1161290722_anime_wallpapers1161075130_i_5086.jpg