What I got to do to make you love me?
What I got to do to make you care?
What do I do when lightning strikes me?
And I wake to find that you're not there?
What I got to do to make you want me?
What I got to do to be heard?
What do I say when it's all over?
Sorry seems to be the hardest word
It's sad, so sad It's a sad, sad situation And it's getting more and more absurd
It's sad so sad Why can't we talk it over? Always seems to meSorry seems to be the hardest word
Blue feat. Elton John - Sorry seems to be the hardest word, 1976/ 2002
Ibland, men bara ibland saknar jag dig faktiskt. Frågan jag ställer mig är då, är det dig jag saknar eller är det bara min inre bild av hur jag skulle vilja att du skulle vara, som jag saknar??
Är då ett enkelt förlåt det som behövs? Förmodligen inte. Det behövs så oändligt mycket mer, och vi är inte där, och vi lär nog dessvärre aldrig hamna där heller...
Detta till trots, är det just dig jag kommer att tänka på, när jag hör den här låten ...
Kramar och godkväll!
Sara ;)
Det är läskigt, när en simpel reklamsnutt skakar om en så att man är nära gråten....
Det finns de som hävdar att kroppen minns, även om hjärnan för längesedan preskriberat det som hände....
Precis som alltid, tackar jag dig för att du valde att se mig, när jag var osynlig för de allra flesta. Du kom in i mitt liv, när allt hopp var ute. För det tackar jag dig! Du är mitt livs stora kärlek, det kommer du alltid att vara.
Jag älskar dig, massor!
din Sara ;)
Äntligen, äntligen kan jag kliva ur bubblan! Jag börjar komma åter, det är fantastiskt hur det fungerar...Chad Kreuger and Santana / Into the night
Jag bara måste.... jag blir så LYCKLIG varje gång när jag hör den här låten! Jag tröttnar som aldrig... Chad Kreuger är så bäst, och Santana... ord är dessvärre inte tillräckliga...och de båda tillsammans...klart det blir succe´!!
Kram ; )
Härom dagen, fick jag reda på hur min vän dött.
Det hemska, det vidriga, jag fick svar på alla mina frågor. Och från en säker källa som omväxling, inget tjafs, inga rykten, bara den stenhårda, kalla sanningen.
Det är ofrånkomligt, vidrigt och upprörande, men ändå: att veta är så oändligt mycket bättre än att leva i ovisshet!
Idag förstår jag att han visste så väl, då vi sågs sista gången. Han visste sitt öde, kanske kunde han bara inte berätta, just då.
Mitt sista minne är när jag skulle lämna vår gamla arbetsplats, men det var svårt. Mycket svårt, jag svalde ett par gånger och sade att det nog var dags. Jag stack in mina händer genom den lilla öppningen i rutan, -Var nu rädd om dig, sade jag med darrande röst.
Sedan brast det, tårarna gick inte att hindra, han tittade frågande på mig, ledsam han också. -Jag saknar dig, er alla såklart! svarade jag. Han såg så sorgsen ut, han visste vad jag kände, det vet jag.
Sorgen är stor, djup och den påminner mig ständigt om min förlust. Men något inom mig vill ändå tro att han visste och vet hur mycket han betyder för mig.
Om några dagar ska jag ut till hans gravplats, kanske blir det lite lättare då, när jag äntligen får ett avslut. (?)
Med mig får jag ha mina allra bästa minnen av vår vänskap. De bär jag med mig föralltid, vad som än händer....
Jag böjer mitt huvud i vördnad för den vänskap som jag ändå fick uppleva, jag är så oerhört lycklig att jag ändå hann träffa dig, när din tid var utmätt.
Vila i frid, min ängel.
Stor kram
Sara
Bild: http://images.kaneva.com/filestore5/3561073/4169973/animeUangelUsnowUpic_ad.jpg
- Ganska okay va??
- Att säga att jag längtar till sommaren, och att segla Rebecca igen är en klar underdrift!
