Äntligen klar med x- txten!!

Äntligen, äntligen kan jag kliva ur bubblan! Jag börjar komma åter, det är fantastiskt hur det fungerar...
Så fast i ämnet och i vilka kriterier som gäller, att man för en stund tappar ALL kontroll över vad som händer runt omkring. Det borde egentligen rubriceras som en livsfara!
Gissa vem som finns med mig, under tiden jag skriver, kallsvettas, funderar och sliter mitt hår? Jag lyssnar alltid på samma musik, om och om igen. A-ha, Harket för det mesta. För utan musiken är det... tvärstopp!

Ibland leker jag med tanken, tänk om han någongång fick veta...är det barnsligt? kanske, men ändå.
Vad skulle han säga? Hur skulle han kommentera...
- ahh hmm jag tror jag har hört den förr.
Vi är många som lever vårt liv med Morten i periferin, varje dag!

En del av mig skulle vilja tacka, tacka för att han ger mig styrkan när jag behöver den som mest. Att han kom in i mitt liv när allt hopp var borta, han satte ord och musik till det som jag inte riktigt fick fram på egen hand. En komplex historia det där.
Ahh, så varför inte??!

- Mange takk, det du gör är magiskt!
Klem**
Sara ;)

Lycklig...

Chad Kreuger and Santana / Into the night

Jag bara måste.... jag blir så LYCKLIG varje gång när jag hör den här låten! Jag tröttnar som aldrig... Chad Kreuger är så bäst, och Santana... ord är dessvärre inte tillräckliga...och de båda tillsammans...klart det blir succe´!!

Kram ; )

I vördnad jag böjer mitt huvud....

Härom dagen, fick jag reda på hur min vän dött.

Det hemska, det vidriga, jag fick svar på alla mina frågor. Och från en säker källa som omväxling, inget tjafs, inga rykten, bara den stenhårda, kalla sanningen.

Det är ofrånkomligt, vidrigt och upprörande, men ändå: att veta är så oändligt mycket bättre än att leva i ovisshet!

Idag förstår jag att han visste så väl, då vi sågs sista gången. Han visste sitt öde, kanske kunde han bara inte berätta, just då.

Mitt sista minne är när jag skulle lämna vår gamla arbetsplats, men det var svårt. Mycket svårt, jag svalde ett par gånger och sade att det nog var dags. Jag stack in mina händer genom den lilla öppningen i rutan, -Var nu rädd om dig, sade jag med darrande röst.

Sedan brast det, tårarna gick inte att hindra, han tittade frågande på mig, ledsam han också. -Jag saknar dig, er alla såklart! svarade jag. Han såg så sorgsen ut, han visste vad jag kände, det vet jag.

Sorgen är stor, djup och den påminner mig ständigt om min förlust. Men något inom mig vill ändå tro att han visste och vet hur mycket han betyder för mig.

Om några dagar ska jag ut till hans gravplats, kanske blir det lite lättare då, när jag äntligen får ett avslut. (?)

Med mig får jag ha mina allra bästa minnen av vår vänskap. De bär jag med mig föralltid, vad som än händer....

Jag böjer mitt huvud i vördnad för den vänskap som jag ändå fick uppleva, jag är så oerhört lycklig att jag ändå hann träffa dig, när din tid var utmätt.

Vila i frid, min ängel.

Stor kram

Sara

Bild: http://images.kaneva.com/filestore5/3561073/4169973/animeUangelUsnowUpic_ad.jpg

Plus kontra minus den 18e december 2008

+

Dessa änglar till människor som arbetar på ALB, Astrid Lindgrens Barnsjukhus.
Vilka eldsjälar, vilken oerhörd omtanke, förståelse och värme. Ni är underbara, allihopa, läkare, sjuksystrar, lekterapeuter, clowner, ja precis varenda en av Er.
Tusen miljarder tack för allt Ni gör - och för att Ni finns!






-

Regeringen, fortfarande regeringen, Ni gör mig mer besviken för var dag som går....

Snö till jullovet, gud så underbart det vore, men - nej, vi bor i den stora huvudstaden och här snöar det ju som bekant inte så det blir en vit jul....

8e december 1980..

Den 8e december, för 28 år sedan dödades min första riktiga hjälte och idol. Han sköts ihjäl utanför sitt hem i Dakota building på Manhattan i N.Y

Jag var bara 10 år då, men jag minns att jag sörjde min. och hela världens stora förlust.

-Men i mitt hjärta lever han vidare - alltid!

Kram & go´kväll.

Bilder: http://www.rockle.com/yap/member_images/john%20lennon_vikram_g_fanmigo_contribution1206336832823.jpg

http://hollywoodpodcast.com/2005/12/john-lennon-remembered/

Angående Herr Gårman / Här går man...

Jag och en av mina bästa vänner ( läs Ellizbelliz) satt och fnulade härom kvällen........
Om genus, herr går man kontra Herr Gårman´s vara eller icke vara, det jag inte riktigt förstår är dessa stridsfeminister som med liv och lust går in för att finna skruv och mutternivå på redan fungerande ord och betydelser..... -Vad menas - egentligen..??

Det är ju inte utan att man ( jag ) börjar fundera på om de har för lite att göra i sina liv, hur finner de tid till att föraktfullt dissekera hela manssläktet och även det som gud förbjude har just ordet "man" som antingen prefix eller suffix....
- Herre min je, ett sådant bestyr!

Jag har ett otal gånger fått frågan om jag själv då ändå inte är feminist?
- Nae, brukar jag svara ..men jag är helt klart för rättvisa för båda könen....
Jag har ju ett stort jätteproblem som jag ser det...jag älskar nämligen män.
- Huvva, ett sådant elände, kan man vara feminist och samtidigt ..älska dessa...män?

Jag vet inte vad det kan bero på att vissa människor blir stridsfeminister eller vanliga feminister, men min ödmjuka mening brukar vara att jag tror att de någonstans på vägen har träffat en riktig GRIS. Och sedan har denne gris, vi kallar honom Herr Gris fått stå som modell för alla de andra stackarna därute...ja, alltså de som "sköter" sig och inte är Grisiga.
Etter värre blir det ju naturligtvis om sagda kvinna, hinner med flera grisar i sitt liv, då måste hon ju vid någon tidpunkt bli mer eller mindre bombsäker på att "alla män faktiskt är grisar". Jag hävdar att långt ifrån alla män är grisar, det är min sanning som får stå för mig.

Mest synd tycker jag ändå om de kvinnor, som är villiga att kliva över (manliga) lik och dessutom trycka ner dessa, för att själva hävda sig. Det är ju för tusan inte mer synd om oss (kvinnor) än vad vi tillåter!
Jag har arbetat med män i hela mitt liv, och inte en endaste dag har jag haft "problem" med detta, tvärtom, jag skulle inte byta bort dessa år för någonting. Det som dessa manliga kolleger gav mig var fullständig respekt för min person, och min integritet, de skulle aldrig drömma om att "trampa" på mig, det kan jag försäkra.

Det kanske, kanske är så enkelt? Vi blir inte större offer än vad vi gör oss? Jag önskar att jag hade svaret på frågan, men det har jag inte. Men undrar det gör jag, funderar också för den delen....

Vår diskussion slutade efter mycket om och men med att vi faktiskt kom fram till en godtagbar lösning:
Okay, så här ...
I stället för Herr Gårman, som ju helt uppenbart har på tok för många maskulina drag,


valde vi : Neutrum spatserar , ja jag vet ! är det inte brilliant så säg??!
Utan några som helst drag från varesig det ena eller det andra...
Fantastisk känsla, när man är så kreativ att man inte bara biter tillbaka, utan man hugger med vidöppen käft....här, hugg tag i detta får ni se!

Fast mig kan det kvitta lika, för mig har skylten alltid haft namnet Herr Gårman... men jag har ju också alltid älskat och respekterat män....samt ett högst avslutat kapitel.

Tack för ordet & god kväll!
Kram ;)

8 saker...

Grundidé "snodd" med berått mod från http://www.sarasbetraktelser.blogspot.com/


Regler:
1. Publicera reglerna på din blogg.
2. Svara på de sex 8-sakerna
3. Meddela de utmanade på deras bloggar..ahh, istället går jag genom min egen blogg..ni vet vilka ni är- right? har ni blogg, så går det annars härigenom.

8 favoritprogram
1. NCIS - Navy CIS
2. HOUSE MD.
3. Dharma&Greg
4. CSI MIAMI
5. J.A.G -
6. Sex in the city
7. Midsomer Murders
8. Poirot

8 saker jag gjorde igår

1. Praktförsov mig! inte så bra start...
2. tryckte fredsduvor för glatta livet, så underbart befriande!
3. åkte hem i regn och rusk, med en god vän
4. fick ett lyckobesked på kvällen, vem har sagt att man inte kan glädjas genom andras lycka?
5. firade, lyckosamt..
6. funderade inte mer över den där texten.. firade bara..
7. stickade lite ;)
8. såg Midsomer murders och somnade..


8 saker jag ser fram emot

1. utan några som helst tvivel, nästa fika/lunch med min älskade lillasyster!
2. julafton, det är så underbart att se glädjen i ögonen på de som får julisar..
3. nyår, släkt, vänner , god mat och fyrverkerier
4. min examination 2010, jag har mycket att ta igen, socialt...sorry girls!
5. min 40 års dag, det sägs att livet bara blir bättre efter 40 (!?)
6. Min framtida anställning
7. All tid(?) jag förespår att jag ska få över när jag inte längre studerar
8. alla resor vi ska ut på jag och min älskade, efter examinationen....*ler*

8 favoritrestauranger. (-oj! svårt, så ofta är jag inte ute på restaurang..)

1. Trattoria Lorina- Vendelsö, den spar jag endast till speciella högtider!
2. Rue Biot - Paris, en dag ska vi sitta där och mysa igen, du och jag och absolut ingen stress alls!
3. Samos- Trollbäcken, deras scampi gjorde mig lyrisk, favoriten framför alla, innan jag mötte Paris
4. fler än så finns det inte....*ler*

8 saker på min önskelista

1. mer tid - alltid!
2. mer tid med mina vänner - jag saknar er så förtvivlat!
3. Fred och frihet- för alla!
4. mer snö..inom rimlig tid
5. Att se och uppleva/ lära känna Paris hur många gånger som helst....
6. Praktik, snart igen??!
7. Resor, fler resor, inte nödvändigtvis så långt bort, Kalix räcker för mig!
8. En ny regering, snart...

8 personer jag utmanar

1. Ellizbelliz
2. Lillasyster
3. Fru M
4. Supersyster M
5. fröken L
6. ...jag behöver tänka mer.....