Sommaren....

Sommaren som gått... eller?
Tiden som gått kanske är en bättre definition...
Jag har haft full rulle hela sommaren, så någon bloggning har det inte funnits ens ett uns av en millisekund över till, sorry! Men så är livet, jag hoppas bara att det blir bättre..någongång...

Det är med en märklig känsla som jag numera vaknar på morgonen med, jag har en termin kvar till examen!! Nah, jag tror inte att du/ni hängde med.. EN TERMIN !! Det är så fantastiskt på så många sätt att jag inte vet var jag ska börja...

Känslan av overklighet sprider sig i mitt inre... det är så stort det här, det är så fantastiskt och så underbart att jag inte tror att man kan förstå om man inte som jag står mitt i det förståss...
Att jag av alla... att min dröm snart , mycket snart är sann!!

Jag har naturligtvis ett ansikte av totalt inre lugn, normalt sett men....ahhhh WOW!!

Glädjen över att ha överbevisat alla, och inte minst mig själv, är så MÄKTIG!! att jag har svårt att finna ord som täcker mina känslor... nu börjar det alltså sjunka in, i Januari är jag KLAR!!

Guud så häftigt! Tänk dig själv att vänta så länge på något som du älskar så mycket! Ynnesten att få göra det jag älskar mest av allt, möjligheten att vara med när människor växer, men inte bara utifrån sett. På insidan också.

Och snart ska jag tillbaka till min favoritskola i hela världen... till alla mysiga elever och min handledare och de "arbetskamrater" som jag ständigt lär mig mer av finns.

Jag längtar, ofta tillbaka, ut till verkligheten!
Kram !

Sara ;)

Om att krypa till ett kors...

Innan jag hann fylla tjugo ( 20) blev jag anställd av ABAB , Allmänna Bevaknings AB. ...

Mycket har hänt sedan den där dagen i oktober 1990, då jag sådär lite lagom nervös anlände till ABABs dåvarande huvudkontor på Tegeluddsvägen.
Jag var vid det läget dessutom den enda kvinnan som just vid det tillfället gick den utbildning som de själva höll i....

Jag har arbetat ca 17 år, i och för sig inte bara på ABAB / Partena/ Falck/ G4s, men 17 år där de flesta av mina år har varit på just ABAB, eller det namn som företaget just vid det tillfället har haft.

Det var från början lite som ett tillfälligt arbete, men det blev så mycket mer...

det blev.. ett arbete, där jag kommit i kontakt med så många underbara människor, såväl kollegor som andra...

Säkerhet blev ganska snart lika viktigt för mig som att andas, jag var ung och allt jag lärde mig på de utbildningar jag gick, gick rakt in i själen på mig ..och stannade där.

- att mina arbetsskador är säkerhetsrelaterade.. ahh, det kan ni nog läsa mellan raderna..*ler**

Men tillbaka till mina kollegor, de människor som kommit och gått under 17 år.... om de bara visste hur mycket de betytt för mig!


När jag , precis som alla andra ( antar jag) haft dåliga dagar då jag tänkt att jag kanske borde göra något annat istället, har mina kollegor varit de som till syvende och sist, har gjort att jag har valt att stanna kvar.
Den sammanhållning som vi haft på de olika arbetsplatserna, är ... jag finner knappt ord!

-Det är som att tillhöra en familj, utanför familjen...

Jag brukar säga att jag gjort allt utom tunnelbanan, hundföraretjänst och värdetransport.

17 år är lång tid, men jag skulle inte för någonting i världen byta dem mot något annat, aldrig, aldrig.....

De har gett mig så oerhört mycket, jag har mina 17 år att tacka för mycket, att jag alltid är i tid, att jag alltid är noggrann i allt jag gör, att jag alltid hur jag än försöker att inte göra det, ser allting ur ett säkerhetsperspektiv( det är inte bara av ondo! )
- ahh det finns säkert fler, men kontentan är att jag nog inte varit densamma om jag inte blivit vakt så tidigt.

Så när jag tidigare här i bloggen skrev om att krypa till korset, så var det självklart så det kändes, men efter dagens strapatser känner jag att jag kanske var lite för hård...


Bara att komma tillbaka, och att bli emottagen som en i gänget, trots att det faktiskt gått 4 år... var någonstans skulle det hända?? Jag tror inte det är så himlars vanligt......

Kontentan är i alla fall att jag idag gick ( eller kröp ) tillbaka... ? Men jag fick så mycket mer än jag väntat mig... jag fick därtill ett xtraarbete...

Jag vill här passa på att tacka P.J & J.H för att de inte tvekade....tss! ;)

Jag vet vad jaghar valt för framtid, och vart jag är på väg, men det gör inte att jag kommer att glömma var jag kommer ifrån.


Så innan du och dina vänner klagar på en vakt, tänk på att jag en gång för länge sedan var ..
-ahh just det en vakt!

Bild: http://d.yimg.com/kq/groups/19771324/homepage/name/homepage.jpg

Kramar till alla!

Sara ;)

Den lilla pojken som blev störst....

Michael Joseph Jackson har lämnat oss!

Att jag avskyr döden och när människor dessutom dör för tidigt, har nog ingen missat, men detta..
- Fy för den lede!

Min första riktiga idol, efter Lennon och Streisand fram till jag råkade bekanta mig med Duran Duran... jag har nog aldrig trott att han skulle få möjligheten att bli riktigt gammal, men att dö vid 50...

Jag tar det från början,;

Jag fick ett mess imorse ifrån en kursare, lite över 7 tiden... bara det är illavarslande... många av mina kursare gillar att sova länge.. likadant är det med Magister D..

Jag ska säga i ärlighetens namn att jag först trodde att.. att .. att nah han skulle aldrig skämta på det sättet, men en stor del av min nyvakna kropp ville inte tro det.

Det kan väl inte vara så?

Jag tänkte på alla rykten som aldrig fick bli uppklarade, alla anklagelser som han aldrig fick berätta sin version av, alla hemska saker som under en lång tid var betraktat som "normalt" i nyhetsflödet.

att människor gärna sparkar på någon som redan ligger är ett känt faktum, men det kändes under en tid som om hela världen vände honom ryggen.. och detta bara ja, "bara" för att han blev anklagad...

Personligen har jag aldrig tvivlat på hans oskuld, jag tror tvärtom att han var djupt missförstådd. En vuxen man som aldrig fick göra allt det där som andra barn ser som normalt....när de andra barnen lekte på lekplatser utanför Michaels hus i Gary Indiana , USA, fick han och hans syskon öva och öva på deras nästkommande nummer.... och sådär fortsatte det hela Michaels uppväxt var bara arbetsmässig... när fick han leva ut sina fantasier som andra barn gjort i alla tider? Läs Aldrig....

Det är väl klart, att när Michael sedan hade både möjligheten ekonomiskt och tiden till att leva ut alla sina vildaste barndomsdrömmar , då gjorde han det.

Hans hem som han kallade Neverland var ett barns önskedröm uppfylld.

Någonstans känner jag ändå, att han nu har fått frid, den friden som han inte fann under tiden han levde.

Men ändå, världen kommer inte vara den samma, musiken kommer inte vara den samma, aldrig någonsin igen, kommer det att vara det samma.

Den lilla pojken som blev störst, har lämnat oss.

Det känns så overkligt, så ofattbart, men ändå Michael Jackson the king of Pop, blev bara 50 år.

Jag har sorg, världen har sorg!

Kram
Sara :(

Midsommar och en tur med Rebecca..

Stenstrand, Torö... ahhh!

A small piece of heaven..

En fantastisk sommarhimmel..

En liten bit av havet..

Midsommarafton spenderade vi på stenstrand, Torö.....

Vi åt vår medhavda lunch & jordgubbar till efterrätt, i ömsom smådugg ömsom solhimmel. Men tillslut fick vi ändå ge med oss, när det efter ca 2 timmar började spöregna. Men tillochmed då var det ett varmt regn, med stora varma droppar...

Vilka vågor sedan.. mmm not bad view, at all!

Dagen efter, på midsommardagen åkte jag och min älskling ut på en liten tur i vår älskade "becca". Älskling rodde, och jag bara var....

Jag skulle ro, men någon glömde... ahh det tar vi nästa gång såklart!

Alltså, en helg fylld med himmel, hav , god mat och de käraste jag har nära, nära. Bättre än så tror jag inte att man kan spendera en midsommarhelg.

Bilder: Sara

Stor kram!!

Sara ;)

Lay me down...

Lay me down tonight, I'm falling deep

I'm tired, now i'll sleep

So close my eyes and take me in

I'll leap into the night like wind

I leave my body, leave my sword

So lay me down, father Lord

Lay me down tonight, my heart is weak

Much you give and much you seek

I'll fall into a sea of sleep

This sea of dreams, so real and deep

I leave my spirit, leave my words

So lay me down, Mother Earth

Lay me down tonight, I'm giving in

Let the works of life begin

Your works of chaos, works of grace Creation, Lord, in your own pace

Word to flesh and flesh to word Father Lord, Mother Earth

Lay me down tonight, taken from the Album "Wild Seed" 1995

Begravning, kossa på vift och ett B i betyg...

En ko på vift........

En glad och mysig ko...

Begravningar tillhör de saker som jag lätt skulle vilja ta bort helt....

Såå vi åkte till Vingåker efter många dagars regn, i Stockholm, vart det sol... det är som om hon själv låg bakom det. I ett soligt Vingåker, hade vi begravning för en av mina närmaste vänner, som sedan också blev min släkting...

Det var en mycket vacker begravning, den hade allt, vackra blommor, finstämd musik, och en präst som verkade bra hon också.

Jag har ju lite svårt för det Gudomliga.. men när jag satt där hände det något med mig. Jag tror att hon var närvarande, så närvarande som det var möjligt. Någon sade att hon varit änglalik när hon levde, och att hon säkert var en ängel nu.

Min tro innefattar så mycket, men inte kanske just den kristna... även om min älskling bestämt hävdar att jag visst har en del värderingar som kan betraktas som "kristna"... därom tvista de lärde...

Men visst är det sant! Att hon nu är en ängel!

Det ser jag som en självklarhet, är man så god på jorden , blir man sedan en ängel.

På vägen hem träffade vi på en kossa som var på vift, jag kan inte låta bli att tänka tanken; vad var det egentligen hon flydde ifrån?

Kossan blev hämtad, och återförd till sin rätta plats.

När vi sedan kom hem väntade en stor överraskning i vår brevlåda, jag hade fått tillbaka min examinationstext...

Med betyget.. drumroll please!

B

Ahh jag var inte helt säker.. men det är jag å andra sidan aldrig.. tss!

Jag fattar det knappt, att jag fick B på båda kurserna, precis som jag önskade!!

Ahh, nu ere bara matematiken kvar då...... :(

Suck!

Men jag SKA klara det , om det så är det sista jag gör!

All and all så var det alltså en bra dag, med ett otroligt slut. Även om de ord som jag fäste vid handblomman kommer stanna kvar ett bra tag, kanske för att de är alldeles sanna...

There´s a hole in my soul, you can see it in my face, it´s a real big place.

Älskar & saknar dig förevigt!

Kramar!

Sara

Regn, regn och mer regn att vänta...

Vi tog en tur till Marinan, jag och min älskling.....

Men vilket väder! Älskling fick pumpa ur vår älskade Rebecca, som hade på tok för mycket vatten i sig - även för att vara första veckan i havet...

Det blåste, och regnade ordentligt medan vi var där. Men en varm hand i min gjorde
susen, som alltid!

Jag tog bilden, mest för att illustrera exakt HUR kyligt, regnigt och blåsigt det var....

Detta hör egentligen inte hit men igår nådde jag mitt första delmål, Minus 10 kg!! JIPPI!!

Idag har jag dagen till ära mina trasiga Morten- jeans på mig!!
Du det var LÄNGE sedan!!
-Hello, favve-jeansen...!!

Bild: Sara

Ha en bra dag nu, trots regnet!
Kramar!
Sara ;)