tisdag, februari 24, 2009

Vägen tillbaka....

I söndags gjorde jag något..ska vi säga ..annorlunda...

Jag svalde hårt, svalde samma gamla dumma stolthet som från början till stor del försatte mig i en slags knipa.

Det finns vänner, och det finns vänner.

Vänner som konmmer in ditt liv, då ingen någonsin egentligen borde kunnat. Jag var stängd, helt stängd mot yttre påverkan. Den där dagen.

Ändå, fann jag en av mina allra bästa vänner just den dagen, det är jag helt övertygad om. Mycket har hänt, mycket vatten har runnit under broarna, vi har båda förändrats. Någonstans på vägen gick det inte längre.

Vi bröt kontakten, pratade inte med varandra på åratal. Det var tomt. Och självförvållat.

Men så i söndags tyckte jag att det fick vara nog, med dumheter... eller... jag bara kände att det var väl värt ett försök. Ett försök till.

att skynda långsamt, att återfinna den vänskap som en gång fanns, det är min tanke.

Kanske går det, kanske går det inte, det kan nog ingen av oss säga i nuläget. Jag kan bara säga att jag kände mig lättad efteråt. Mitt leénde blev mer innerligt, min inre tomhet var inte lika tom som tidigare.....

Kanske, kanske.....kan vi ....

Kram! Sara ;)

Ps. Madonna för att... bara för att .. det är förmodligen min favve ..enjoy! ds.

söndag, februari 22, 2009

Var det någon annan än jag som...




Var det någon annan än jag som såg vissa ,ganska glasklara likheter såväl musikaliskt, som hmm ska vi säga attributsmässigt??

Jag är inte den som normalt sågar en annan människa utan anledning...men detta är inte helt okopierat....

Ha en bra söndag! Kram !

Sara ;)

måndag, februari 16, 2009

Ganska juste utsikt va??

- Ganska okay va??


Detta är min utsikt när jag står och väntar på mitt tåg.. en tågperrong med så fantastisk utsikt att det enda jag kan tänka på är....

- Att säga att jag längtar till sommaren, och att segla Rebecca igen är en klar underdrift!



- Ha en bra kväll!
Kram! Sara ;)






onsdag, februari 11, 2009

What I got to do to make you love me?

What I got to do to make you care?

What do I do when lightning strikes me?

And I wake to find that you're not there?

What I got to do to make you want me?

What I got to do to be heard?

What do I say when it's all over?

Sorry seems to be the hardest word

It's sad, so sad It's a sad, sad situation And it's getting more and more absurd

It's sad so sad Why can't we talk it over? Always seems to meSorry seems to be the hardest word

Blue feat. Elton John - Sorry seems to be the hardest word, 1976/ 2002

Ibland, men bara ibland saknar jag dig faktiskt. Frågan jag ställer mig är då, är det dig jag saknar eller är det bara min inre bild av hur jag skulle vilja att du skulle vara, som jag saknar??

Är då ett enkelt förlåt det som behövs? Förmodligen inte. Det behövs så oändligt mycket mer, och vi är inte där, och vi lär nog dessvärre aldrig hamna där heller...

Detta till trots, är det just dig jag kommer att tänka på, när jag hör den här låten ...

Kramar och godkväll!

Sara ;)

tisdag, januari 27, 2009

FRIENDS.....

Det är läskigt, när en simpel reklamsnutt skakar om en så att man är nära gråten....

Det finns de som hävdar att kroppen minns, även om hjärnan för längesedan preskriberat det som hände....

Precis som alltid, tackar jag dig för att du valde att se mig, när jag var osynlig för de allra flesta. Du kom in i mitt liv, när allt hopp var ute. För det tackar jag dig! Du är mitt livs stora kärlek, det kommer du alltid att vara.

Jag älskar dig, massor!

din Sara ;)

tisdag, januari 20, 2009

HOPE - PROGRESS - CHANGE





Installationen klar, presidenteden svuren, hela världen närapå stannar....


för första gången på riktigt länge, är jag personligen, beredd på att instämma...nästan!

Vilken man, vilken karisma, vilka löften...nu hoppas jag bara att han kan finna nya möjligheter med vilka kanske några av dessa löften kan slå in och sedan bli sanningar.


Go´kväll!

Kram ; )






fredag, januari 16, 2009

Äntligen klar med x- txten!!

Äntligen, äntligen kan jag kliva ur bubblan! Jag börjar komma åter, det är fantastiskt hur det fungerar...
Så fast i ämnet och i vilka kriterier som gäller, att man för en stund tappar ALL kontroll över vad som händer runt omkring. Det borde egentligen rubriceras som en livsfara!
Gissa vem som finns med mig, under tiden jag skriver, kallsvettas, funderar och sliter mitt hår? Jag lyssnar alltid på samma musik, om och om igen. A-ha, Harket för det mesta. För utan musiken är det... tvärstopp!

Ibland leker jag med tanken, tänk om han någongång fick veta...är det barnsligt? kanske, men ändå.
Vad skulle han säga? Hur skulle han kommentera...
- ahh hmm jag tror jag har hört den förr.
Vi är många som lever vårt liv med Morten i periferin, varje dag!

En del av mig skulle vilja tacka, tacka för att han ger mig styrkan när jag behöver den som mest. Att han kom in i mitt liv när allt hopp var borta, han satte ord och musik till det som jag inte riktigt fick fram på egen hand. En komplex historia det där.
Ahh, så varför inte??!

- Mange takk, det du gör är magiskt!
Klem**
Sara ;)