Ibland bara klaffar .. allt...

- Full circle... stop!

I min iver att ge mina elever allt det som jag aldrig själv fick uppleva, verkar det för närvarande som.... jag har.... lyckats....!

¨

Nah, stryk det, det låter så kaxigt, så självsäkert och framförallt så.... alldeles sanslöst underbart... och ... icke genomförbart..lixom...

Efter mitt första föräldramöte någonsin som klasslärare, fick jag den stora äran att träffa tre genomtrevliga mammor... dessa talade om för mig hur mycket deras barn tyckte om att ha just mig som lärare... hur otroligt nöjda de är, hur en av eleverna hade refererat till mig som den bästa läraren han/hon haft....

Som om detta inte skulle vara nog...... träffade jag därefter min chef, som talade om att en förälder ringt speciellt för att tala om hur nöjda de var med mig som lärare....

Mitt hjärta bultade i en hastighet okänd för mänskligheten..... person # 1 som jag ringde var naturligtvis, min älskade lillasyster, när hon fick höra nyheten blev hon i sin tur överlycklig hon med!!

- Jag har ett tillkännagivande att göra...

Det finns ingenting som slår detta, att arbeta med det bästa jag vet i hela världen.... även under den terminen då jag inte fick så mycket som ett snällt ord till tack....var det underbart... Men nu! Det är som att finna en helt ny nivå av divinity... en skänk från ovan... ett helt nytt himmelrike, fast på jorden...

Jag tänkte i början att jag räds den dagen då "smekmånaden" är slut... men vad händer om this is it .. liksom???

- Det är ingen smekmånad, för jag har hittat hem!

Det här inlägget skulle kunna bli hur långt som helst, men jag låter detta inlägg avslutas med de orden;

- Kanske är det så enkelt, jag har hittat hem!

Det är tröttande, tärande , slitande för de lämnar inte mitt sinne för en endaste sekund, jag lever med dem med mig 24/7, och jag älskar varenda sekund av det!

Jag visste det redan när jag stod där i entrén den första dagen då jag var på anställningsintervjun, jag kom hem och berättade för min familj att det var där, på den skolan jag ville arbeta.... och stanna!

Jag ser mig som så lyckligt lottad på många vis, men jag har aldrig tidigare talat om min arbetssituation i samma mening som det påståendet... det gör jag nu!

Hur kan jag ha sådan tur???

Det tog 40 år men jag tror att jag vågar yppa det förbjudna, jag är hemma, jag ÄR hemma nu!

Kramar till alla, precis alla!

Eufori - Sara ;)

Bild; http://www.alltforforaldrar.se/d_files/svarttavla.jpg

Gårdagens "fritidsaktivitet"...

Dörrknackning....

ödet spelade mig ett spratt och ett tu tre, var jag en av de som gick och knackade dörr ..... det var underbart , det var upplyftande och framförallt jag gjorde nytta, det kändes ända ut i .. hårtopparna...... Det kändes superduper helt fundamentalt mega härligt!

Inte bara för att vi tillsammans spridde vårt budskap, utan för att jag kände att det fanns fler anhängare än vad jag trott....
Nu längtar jag än mer till den 19e.....
- Nu tar vi dem, en gång för alla!!!!

Kramar till er allihopa!
Sara ;)

Bild: http://robertskoglund.files.wordpress.com/2010/03/sosserosen.jpg

Hej då!

Jag blir så trött....

På alla Lögner, på alla svek... på alla icke infriade löften och på alla nya löften som ännu inte hunnit brytas.... på alla brottsliga ministrar som på ett eller ett annat sätt visar sig vara just detta... brottslingar....

Men allra värst tycker jag nog ändå att det är ställt med vad som ska enligt sveriges grundlag vara"den tredje statsmakten" ... Den ska kritiskt granska och väcka oppinion, i syfte att vi sveriges medborgare ska ha en trygghet i att vi aldrig ska kunna hamna i en diktaturstat..... så länge tidningar och media gör sitt jobb..... den statsmakt ska vara fri, oberoende och därtill analytiskt granskande. Detta är långt ifrån den verklighet som vi svenskar lever i varje dag, och speciellt när det råkar vara valår....

Jag själv, som råkar vara politiskt intresserad likväl som engagerad, vaknar varje morgon till DNs utfall mot de rödgröna... den ena halvfabricerade lögnen efter den andra publiceras som om det vore en vedertagen sanning....

Jag litar inte på ledaren, jag misstror ledarens fru... sjöng Afzelius... ganska passande tycker jag då Volodarski återigen fått ledarsidan i dagens DN, 2010-09-12-

En vecka före valet är detta en sanning, då han återigenskriver ner de rödgröna, med en frenesi som i det närmaste kan liknas vid kallsinnigt hat.....

Vi borde ställa oss frågan varför just Volodarski närapå aldrig väljer någon annan del av tidningen att skriva i, för mig är det löjligt enkelt... Det är nämligen bara på ledarsidan som man kan likt Volodarski själv, kan ta sådan plats med raka subjektiva och icke objektiva kommentarer.....

Går man på djupet i hans odyssee´kan man dock skönja att det finns klara brister i hans sätt att se på saker och ting, klart vinklat och med siktet helt inställt på att skjuta de rödgröna i sank, tar han sig an skrivandet som om han helt saknar inte bara utbildning utan också ett förnuft.

Annars är det som vanligt...

Dagens Nyheters förstasida innehar kommentaren: "Så påverkar valet din plånbok"

Detta är alltså vad medierna har decimerat det till, det har blivit en fråga om hur mycket vi tillsist har kvar i vår plånbok, jag räds de konsekvenser som föds ur detta tänk!

Att JAG och MITT är viktigast, att vi tillsammans är satarkare än någon ensam individ någonsin, tycks de helt missat, eller också är det bara så enkelt, att dessa övergödda överklassmänniskor inte bryr sig om sina medmänniskor....

Men värst är väl ändå de stackare som låtsas vara en del av den klick som tillhör det översta skiktet, där dessa människor i sin iver att verka rikare än vad de är, tar lån efter lån på sitt hus i syfte att kunna åka på ännu en resa till Thailand med familjen, allt för att kunna verka vara någon de inte är och aldrig heller kommer att bli.......

Med belånad själ ler de lite spretigt, men ojj vad de ser ut att ha pengar de där....... ytligt, falskt och så otroligt korkat...



Politik är att vilja, sade Olof Palme, Politik är att vilja ha mer i plånboken tycks Alliansen mena...

-Tänk på att just DIN röst räknas, att just din röst är jätteviktig för hur utgången ska bli!

Det blir inte tal om någon walkover, det är vad medierna vill få oss att tro.

kramar till alla, allra mest kanske just nu till min morfar. Han som alltid stängde av teven och radion när Palme var med, med ett ljudligt - ysch!

Tack för att du gjorde mig så intresserad av vem han var, vem var han egentligen? den där mannen som kunde ge sådan djup effekt på människor runt omkring mig....

Jag läste, utbildade mig och jag förstod tillsist, det var kanske inte så mycket människan, individen i sig som det han stod för.

Ironin i detta, är att få människor jag träffat har varit lika omtänksamma, solidariska eller medkännande som jag minns min morfar.

Denna valomgång går på djupet, den ger mig gåshud, den får mig att må riktigt illa, i spänd förväntan inväntar jag nu söndagen den 19e september 2010, det är då det avgörs vem som styr Sverige den 20e september.

jag kramar om er allihopa därute, och jag vädjar till er, ta ert förnuft tillfånga!

Rösta i enlighet med var du står, inte var du tror dig vara eller försöker få andra att tro att du befinner dig !

Tillsammans är vi starkare än dem!! Vi är nämligen långt mycket fler!!

Kramar!

Sara ;)

Bild: http://www.socialdemokraterna.se/Internationellt/Fokus/Socialdemokraterna-tar-kurdfragan-pa-allvar/

Semester 2010..

Solen lös med sin frånvaro.. större delen av semestern......

Till en början var detta ett hårt faktum, att var vi än vände oss möttes vi av regn åska stormar och annat....

Men så hände något, för i backspegeln när jag tittade i den, insåg jag att det var en mycket bra semester - vädret till trots..

Vi startade med 2 veckor på västkusten, vi möttes givetvis med ... ja ni gissade rätt! Åska regn och en tromb... sedan hade vi sammanlagt EN dag med sol - på TVÅ veckor... detta samtidigt som Stockholm hade värsta sommarvärmen.... hmmmm ! Men från den positiva sidan sett så inträffade denna soldag då min kusin och hennes familj kom och hälsade på, såå inte så illa i alla fall!

Vi kom hem efter 2 sköna och (ganska ) avkopplande veckor, jag badade med killarna varje dag utom en, och då var det riktigt kallt!

Vecka tre tog vi det... piano... på alla sätt som finns...

Skönt att bara ... finnas och göra det som faller oss in....På lördagen var det sedvanlig syskonträff, denna gång i V-h. Jag saknade min älskade lillebror,och även värdparets son, som inte kunde närvara, men det är sånt som händer......

Ca en vecka senare åkte vi till Vingåker för att fira en älskad svåger / farbror , detta var precis som vanligt, helt gudomligt! Underbara människor, fantastiska släktingar som jag älskar högre än ord kan återge....

På söndagen åkte vi så tidigt på morgonen till Stora Skuggan vid -----Stockholms Universitet, detta med ett enda i vårt sikte, att återse vårt älskade Iron Maiden, detta gjordes även det i sämst tänkbara väder....men...

På det hela taget blev semestern, helt underbar oavsett vilket väder som rådde....

Kramar till alla!

Sara ;)

Sonisphere Festival Stockholm 7e Augusti 2010

Vi börjar i slutet, med den leråker som vi befann oss i....

En 11 timmars lååång väntan på världens bästa hårdrocksband...

Dave Murray gör sin grej, och jag svär att det var så nackhåren reste sig.....

Alice Cooper hade humor, och var nog bäst bland " de andra" i mitt tycke...

Det har sagts tidigare, det finns konserter och det finns konserter......

Jag har "på äldre dar" lärt mig att det inte finns något att frukta, inte ens när det gäller hårdrocksfestival i 14 timmar. Det var en ack så lång transportsträcka, där min iver att återse Iron Maiden hann falna lite, ett par gånger i det Gräsliga vädret......

Det var inte direkt som om vädergudarna log emot oss... vi var och blev gång på gång dränkta, såå du trodde du var på väg åter ??? Nähä, trodde inte det va!

Jag i mitt stora tjocka hår kan lätt räkna de tillfällen då det varit genomblött av regn, på ena handens fingrar... ( det händer inte... ) Blev genomvåt rakt igenomdetta och därtill alla kläder inklusive den regnjacka som har varit min trogne följeslagare i minst 20 år.... kanske är det dags att skaffa en ny?? ;)

Nåväl, allt det hemska har ett Ljuvt slut!

Så också denna kväll, när Iron Maiden spelade " Bloodbrothers" och tillägnade denna till alla oss fans och till den framlidne Ronnie James Dio, då brast det för mig. Lite fånigt kanske, men som vanligt var jag i stunden gripen av den magi som dessa herrar skapar - bara för oss!

När sedan bandet river av "Fear of the dark" som är min personliga favorit, var jag dödstrött, genomblöt och på gränsen till ett mentalt sammanbrott.. där och då var det som bortblåst, värmen kom åter, jag dansade och sjöng och önskade att det aldrig skulle ta slut!

Men , men... när sista låten var till ände, kastade Nicko McBrain sina trumpinnar ut i publiken, och då visste jag att det var över... lika snabbt som det startade.....

I lervälling upp till vaderna vadade vi så hemåt, i en regnstorm som ackompanierades av blixtrar och dunder uppifrån... regnet regnade så hårt att jag inte längre såg var jag satte ned fötterna framför mig...

Men detta till trots...

Jag längtar till Iron Maiden spelar i Stockholm igen!!

Det blir som ett begär, en positiv känsla jag inte kan leva utan, de ger och ger och... ger ännu mer!!

Jag älskar varenda sekund av det , det var väl värt den väntan och den begynnande förkylning som jag visste att jag skulle få!

Kramar till alla, och om jag ska ge er ett enda gott råd idag, dagen efter det stora...

Varesig du tycker att hpårdrock är en bra musikgenre eller inte, se Iron Maiden Live ... sedan kanm vi talas vid igen!!

Kraaaaam!!!

Sara ;)

SYSKONTRÄFF 2010

Jag har tidigare berättat, skrivit och fint och försiktigt förklarat....

Allt utan att egentligen säga allt, utan att någonsin säga för mycket, utan att nämna namn.... kanske är det då dags att ta bladet från min mun, kanske är det dags föpr en skål sanning?? Jag har ett problem, bara...jag tycker inte att det är rätt att lämna ut någon utan att denne har eller får en möjlighet att säga sitt.

Jag skulle inte tycka om att bli behandlad på så vis, varför då behandla andra så??

Nej, jag ska istället försöka förklara något helt annat, ett fenomen som jag har tagit del av i , kort paus, 27 år!! Detta mirakel, detta fantastiska, detta underbara.....

Är makens sida av släkten. Jag älskar dem allihopa, som om de vore mina egna. Fast alltid när jag säger de orden kommer jag på att.. att ... det är just vad de är, det är delvis därför detta är så magiskt.

För varje år, under semestermånaderna, tar en syster tag i oss allihopa och bjuder in oss till en värme jag inte ens hade sett på vykort innan jag träffade dem. Hur kan det bara fungera? Hur kan det vara så? Jag vet att jag har den bästa släkten i hela världen, jag kan ringa vem som helst av dem och jag vet att de finns där. Nej, nu menar jag på allvar! Det finns ingenting de inte skulle göra för mig och min familj, precis som det inte heller finns något som jag och min familj, inte skulle göra för någon av dem....

Det är som ett skyddsnät, som en familj där alla alltid finns för varandra, där alla räknas och där alla har en given plats, barn likväl som vuxna.

Jag som inte är precis bortskämd med dessa ting kanske ser det ur ett annat ljus, men..... fortfarande... värmen, lyckan, glädjen, omtanken.......

Jag älskar Er allihopa, precis varenda en av er!!! Ni gör tillsammans hela skillnaden, jag är så lyckligt lottad som fått lära känna er!!!

Kramar till alla- precis alla!!

Sara ;)